theonedirectionfanfic

Jag vaknade upp nästa morgon med en Nialls armar runt mig. Jag lät det vara så ett tag till och njöt utav känslan att få älska och att bli älskad av någon sån underbara person som honom. Klockan visade halv sju och jag förstod att Niall ändå skulle upp inom kort. Jag tänkte på gårdagen, den var fylld att sorg, ångest och lycka.. Alla lögner som kommit fram men också hur jag för första gången fått höra Niall säga att han älskade mig. Det pirrade i magen bara jag tänkte på det.
När jag låg där och tänkte fick jag lite överraskat en mjuk kyss på halsen.
”Goodmornin' sweetie” sa han men en sån där rasslande hes röst.
”Goodmorning!” fnittrade jag och gav honom en kyss på munnen.
Jag var på väg att dra mig upp ur sängen när jag plötslig hölls kvar och drogs tillbaka in i hans varma famn igen.
”No, please don't go, just a little longer”sa han trött utan att ens ha öppnat ögonen än.
”Jag skrattade åt honom, han var så söt när han var trött!
”Weren't you supposed to go up att seven?” sa jag rullade över och la mig på hans bröst.
”Yeah, what's the klock?” sa han i en gäspning
”ten past”
”five minutes more then.” sa han och kramade om mig.

När Niall och jag gick hand i hand ner till hotellets matsal var de andra pojkarna redan där.. kanske för att vi hade snoozat över med en kvart och Niall var allmänt seg på mornarna.
”Goodmornin' boys!” sa Niall när vi passerade deras bord  på väg till matavdelningen, själv log jag mot dom efter som att jag inte riktigt orkade säga hej.
”Goodmorning lovers” ropade dom efter oss och jag kunde inte hålla mig för skratt, han skrattade också och kysste mig  sedan. Vi plockade åt oss mat och gick sedan till de andra.
”So what's happening today then?” Frågade Harry piggt och glatt.
”We maybe have to go out to the fans, they have been whaiting since four this morning..” sa Louis ”If it's ok for Bea.. ofcourse” la han till med en undrande ton och min samtidigt som alla vände sina huvuden mot mig. Jag log.
”Ofcourse, I'll stay in the hotell room during the time.” sa jag lugnt och förstående.
”It's nice to have you in the game now Bea, It wasn't the easiest to keep it as a secret. I can promise you that!” sa Zayn och skrattade. Jag skrattade också, precis som de andra gjorde.  
”No more secrets!” sa jag och skrattade lite till. Allt var verkligen en mycket bättre stämning när alla kort låg på bordet.

Uppe från balkongen kunde jag se ner på alla det tjejer som samlats utanför och jag lutade mig lite extra mycket för att se på när killarna kom ut för att hälsa. Kalabalik var det ända ordet som kunde beskriva deras hysteri. Jag kunde inte hålla mig från skratt. Gåvor slängdes på dom och deras pennor gick i ett.
Mitt i underhållningen såg jag hur en av det galna fansen lyckades klättra över de maghöga stacketen som provisoriskt ställts upp pga. deras besök och kom rusandes mot Louis. Allt jag kunde se var att Louis backade av choken när en tjej bokstavligt talat slänger sig på honom. Jag kunde inte se vad som hände efter som att dom trycktes för långt in mot väggen men plötsligt hörde jag alla tjejer dra efter andan och skrika ett helt nytt sorts skrik. Inte det glada och lyckliga utan det panikslagna. Sedan hörde jag resten av grabbarna, också dom panikslaget, ropa Louis namn och sprang in mot väggen. Vad var det som hände?! Vakterna hade greppat tag i tjejen som inte alls var hysterisk och galen längre, utan helt stillsam och chockad. ”what did I do?!” hörde jag henne säga medan hon bars bort. Någonting hade hänt. Jag slängde mig in i lägenheten och ut i korridoren. Flera gånger klickade jag på bottenvånings knappen i hissen i hopp om att den skulle öka farten.
Väl nere vid ingången hade killarna hukat sig ner och allt jag såg av Louis var hans ben liggandes på golvet. Jag sprang fram  och såg honom avsvimmad med blod från huvudet. Liam försökte stoppa blödningen så gott det gick med handen men det gick väl sådär.
”What happend?!” fick jag ur mig.
”A fan came running and jumped on Louis with so much power that he fell backwards and hit his head in to the corner of the stonewall” svarade Harry, lite panikslaget. Tre av de vakter som stod utanför hade kommit in och även personalen på hotellet hade också kommit för att hjälpa.
”Do we need to call an ambulance?” frågade jag bekymrat.
”No, the hospital is near, I'll drive him, it goes faster” sa en av vakterna. Vi andra hängde på in i bilen. Jag satte mig fram och de andra fyra klämde ihop sig där bak med Louis i knät. Den vita handduken som personalen hämtat var alldeles röd där den låg bakom hans huvud.
När sjuksköterskor kom ut springande började Louis att öppna ögonen lite lätt, vilket betydde att han vaknade. Då kunde jag i alla fall börja andas normalt igen.
”His gonna be alright, huh?” frågade Niall samtidigt som han höll om mig. Han märkte att jag hade svårt för sånt här med blod.
”Oh yes ofcourse, we maby just have to sew a few stitches.” svarade en av sjuksköterskorna. Niall visste förmodligen redan att det skulle bli bra utan sa det nog mest för att lugna ner mig. Vi satte oss ner i väntrummet, Niall med armarna runt mig och mitt huvud mot hans axel.