Kapitel - 14
Niall och jag hade dratt tillbaka till hotellet. Det visade sig att jag börjat må lite illa efter allt blod och all turbulens. Zayn hakade också på, han kunde väl kanske inte säga att han var så förtjust i allt blod heller och mådde också lite si sådär. Vi alla tre hade gått in till mitt och Nialls rum och efter bara fem minuter hade jag somnat i sängen.
“Hello boys and girls!” ropade en pigg och glad röst. Jag vaknade till och tittade mot dörren. Där stod Louis, lika glad som vanligt med Harry och Liam bakom sig.
“Louis! You're okey!” ropade jag och hoppade upp från sängen och kramade honom.
“Yepp, almost as good as normal!” gav han till svar.
“Sorry for leaving, I'm not that good when it comes to blood and stuff.. how many stitches did you get?”
“Four and they are right here!” sa han, vände sig om och lyfte upp lite av håret. En rysning gick genom mig, jag tålde verkligen inte sånt.
Resten av eftermiddagen och kvällen spenderade vi kring poolen och hotellbaren. Som tur va fanns det inte så jätte många fangirls utan dom som var fans hade redan bett om kort och autograf, resten av tiden visade dom skapligt mycket respekt och höll sig borta om dom inte mötte oss då dom såklart hälsade. Harry verkade extra förtjust i den sortens fans och påpekade, varje gång som dom mötts eller setts utan att göra något i still med att skrika eller följa efter, att dom var ”Nice girls”. Han hade rätt, många fans var överdrivet på, som den vi stött på tidigare den dagen. Klart att det var skönt för dom med en liten 'semester' från allt skrik.
Inte förens sista dagen i Spanien drog vi ner till stranden. Det var ju nästan ett måste när man var i Barcelona. Det slog mig lite senare att Barcelona inte var huvudstaden. Alla andra länder som dom hade åkt och skulle åka till hade varit huvudstäder.
”Liam, why aren't you guys in Madrid? Wasn't you supposed to go to all of the capitals?” sa jag medans vi låg på stranden. Än så länge hade ingen märkt att dom var där så det var ganska så fridfullt.
”Cause we have already been there two times and we noticed that we have alot of disapointed fans here that couldn't come to see us, so we decided to go here instead” svarade han.
”Oh, that's nice of you!.. Don't you think it's kind of weird that there's no one screaming and stuff at you now?”
”Yepp, but in an hour there will probably be tons of them here so we trying to have a nice time for as long as posible.. I am also very suprised that no one have noticed you yet!” sa han.
”Yeah, we have been outside together pretty much, and that you was able to walk around in france, even at the middle of the day, without anyone notised us seems quite amazing!”
Vi pratade på i ungefär 5 minuter till innan vi hörde kanske fem höga tjej skrik. Dom hade fått syn på Niall, Harry och Louis nere i vattnet.
”Oh boy! Bea, if you just move a few meters you maybe have a chance to stay away from the media a little longer”sa Liam. Han hade rätt, det var nog bäst att hålla sig undan från median och skvallertidningar så länge som möjligt så jag lyfte snabbt och enkelt bort mina saker kanske femtio meter bort och granskade klungan av tjejer som bildades runt de fem pojkar som alla hade gått upp och samlats på stranden. I ungefär en timme var dom ockuperade av skrikande tjejer innan dom meddelade att dom var tvungna att gå. Niall han slänga iväg en menande blick innan dom gick iväg och lämnade ett gäng hyperaktiva tjejer. Jag förstod vad han menade, det var nog bäst att jag stannade här ett tag till och gick iväg en stund efter. Några tjejer hade hakat på i smyg och var uppe med kamerorna hela tiden, en av dom ville jag ju inte fastna på.
När jag, ungefär tjugo minuter efter att killarna dratt, hade legat och solat tillräckligt på stranden började jag packa ihop mina saker för att dra tillbaka. Framåt snubblades i den tunga sanden gick jag utan att se mig för och krockade rätt in i en annan tjej. Plötsligt när jag ramlat ner och landat på marken kände jag en del av mitt gamla jag komma fram igen. Att bli ner puttad på marken hörde till mitt förra livs vardag och när det hände nu igen fylldes jag av obehag. Jag tittade ner i marken och började plocka upp mina tappade saker, så såg jag hennes hand greppa tag i min arm och drog upp mig.
”I'm so sorry! Why do I always have to be so clumsy?” hörde jag henne säga och jag tittade på henne. Hon log och vi båda började småskratta.
”It's okey, I'm pretty clumsy myself.” sa jag och vi log lite till.
”I'm Nora by the way!” sa hon och sträckte ut handen.
”Nice to meet you Nora, I'm Bea.. or Beatrice, but everybody calls me Bea now days!” sa jag och log när jag tänkte på det. Det ända smeknamnet jag någonsin haft tidigare orkade jag inte ens tänka på. Om det var något jag visste om mig själv så var det att jag var bra på att förtränga saker och det hade jag redan satt igång med.
”Oh my! You're bleeding!” utropade hon förskräckt.
”I do what? Where?” sa jag förvånat, inte blod!
”on your knee, hang on i have paper in my bag.”
”I do really hate blod!” sa jag och tog handen för ögonen
”Don't worry, sit down and I'll fix it!” sa hon artigt. Jag gjorde som hon sa och satte mig ner. Hon plockade fram både papper och plåster ur väskan och började torka mitt knä.
”So I can hear that your not here from Spain, where are you from?” sa hon
”Oh, Im from sweden but I am here with my friends, they are from England.”
”Ahaa, I'm from England to, but I'm here with my parents. Haha! Which way are you going by the way?”
”This way” sa jag och pekade lite snett åt höger bort från stranden.
”Guess we can take company then..” sa hon och sträckte fram armen för att hjälpa mig upp. Väl uppe på benen började vi gå och fortsatte med vårat 'small talk' på vägen tillbaka.
Jag har ganska mycket idebrist, allt som händer är mäst spontana saker sm jag kommer på så om ni har några ideer så är jag öppen för förslag!
“Hello boys and girls!” ropade en pigg och glad röst. Jag vaknade till och tittade mot dörren. Där stod Louis, lika glad som vanligt med Harry och Liam bakom sig.
“Louis! You're okey!” ropade jag och hoppade upp från sängen och kramade honom.
“Yepp, almost as good as normal!” gav han till svar.
“Sorry for leaving, I'm not that good when it comes to blood and stuff.. how many stitches did you get?”
“Four and they are right here!” sa han, vände sig om och lyfte upp lite av håret. En rysning gick genom mig, jag tålde verkligen inte sånt.
Resten av eftermiddagen och kvällen spenderade vi kring poolen och hotellbaren. Som tur va fanns det inte så jätte många fangirls utan dom som var fans hade redan bett om kort och autograf, resten av tiden visade dom skapligt mycket respekt och höll sig borta om dom inte mötte oss då dom såklart hälsade. Harry verkade extra förtjust i den sortens fans och påpekade, varje gång som dom mötts eller setts utan att göra något i still med att skrika eller följa efter, att dom var ”Nice girls”. Han hade rätt, många fans var överdrivet på, som den vi stött på tidigare den dagen. Klart att det var skönt för dom med en liten 'semester' från allt skrik.
Inte förens sista dagen i Spanien drog vi ner till stranden. Det var ju nästan ett måste när man var i Barcelona. Det slog mig lite senare att Barcelona inte var huvudstaden. Alla andra länder som dom hade åkt och skulle åka till hade varit huvudstäder.
”Liam, why aren't you guys in Madrid? Wasn't you supposed to go to all of the capitals?” sa jag medans vi låg på stranden. Än så länge hade ingen märkt att dom var där så det var ganska så fridfullt.
”Cause we have already been there two times and we noticed that we have alot of disapointed fans here that couldn't come to see us, so we decided to go here instead” svarade han.
”Oh, that's nice of you!.. Don't you think it's kind of weird that there's no one screaming and stuff at you now?”
”Yepp, but in an hour there will probably be tons of them here so we trying to have a nice time for as long as posible.. I am also very suprised that no one have noticed you yet!” sa han.
”Yeah, we have been outside together pretty much, and that you was able to walk around in france, even at the middle of the day, without anyone notised us seems quite amazing!”
Vi pratade på i ungefär 5 minuter till innan vi hörde kanske fem höga tjej skrik. Dom hade fått syn på Niall, Harry och Louis nere i vattnet.
”Oh boy! Bea, if you just move a few meters you maybe have a chance to stay away from the media a little longer”sa Liam. Han hade rätt, det var nog bäst att hålla sig undan från median och skvallertidningar så länge som möjligt så jag lyfte snabbt och enkelt bort mina saker kanske femtio meter bort och granskade klungan av tjejer som bildades runt de fem pojkar som alla hade gått upp och samlats på stranden. I ungefär en timme var dom ockuperade av skrikande tjejer innan dom meddelade att dom var tvungna att gå. Niall han slänga iväg en menande blick innan dom gick iväg och lämnade ett gäng hyperaktiva tjejer. Jag förstod vad han menade, det var nog bäst att jag stannade här ett tag till och gick iväg en stund efter. Några tjejer hade hakat på i smyg och var uppe med kamerorna hela tiden, en av dom ville jag ju inte fastna på.
När jag, ungefär tjugo minuter efter att killarna dratt, hade legat och solat tillräckligt på stranden började jag packa ihop mina saker för att dra tillbaka. Framåt snubblades i den tunga sanden gick jag utan att se mig för och krockade rätt in i en annan tjej. Plötsligt när jag ramlat ner och landat på marken kände jag en del av mitt gamla jag komma fram igen. Att bli ner puttad på marken hörde till mitt förra livs vardag och när det hände nu igen fylldes jag av obehag. Jag tittade ner i marken och började plocka upp mina tappade saker, så såg jag hennes hand greppa tag i min arm och drog upp mig.
”I'm so sorry! Why do I always have to be so clumsy?” hörde jag henne säga och jag tittade på henne. Hon log och vi båda började småskratta.
”It's okey, I'm pretty clumsy myself.” sa jag och vi log lite till.
”I'm Nora by the way!” sa hon och sträckte ut handen.
”Nice to meet you Nora, I'm Bea.. or Beatrice, but everybody calls me Bea now days!” sa jag och log när jag tänkte på det. Det ända smeknamnet jag någonsin haft tidigare orkade jag inte ens tänka på. Om det var något jag visste om mig själv så var det att jag var bra på att förtränga saker och det hade jag redan satt igång med.
”Oh my! You're bleeding!” utropade hon förskräckt.
”I do what? Where?” sa jag förvånat, inte blod!
”on your knee, hang on i have paper in my bag.”
”I do really hate blod!” sa jag och tog handen för ögonen
”Don't worry, sit down and I'll fix it!” sa hon artigt. Jag gjorde som hon sa och satte mig ner. Hon plockade fram både papper och plåster ur väskan och började torka mitt knä.
”So I can hear that your not here from Spain, where are you from?” sa hon
”Oh, Im from sweden but I am here with my friends, they are from England.”
”Ahaa, I'm from England to, but I'm here with my parents. Haha! Which way are you going by the way?”
”This way” sa jag och pekade lite snett åt höger bort från stranden.
”Guess we can take company then..” sa hon och sträckte fram armen för att hjälpa mig upp. Väl uppe på benen började vi gå och fortsatte med vårat 'small talk' på vägen tillbaka.
Jag har ganska mycket idebrist, allt som händer är mäst spontana saker sm jag kommer på så om ni har några ideer så är jag öppen för förslag!
Kommentarer
Trackback
