Kapitel - 16


De följande dagarna som vi var i Spanien smyg träffades Harry Nora. Och jag var den ända som visste. Jag var glad att se båda så mysigt lyckliga varje gång efter att dom hade träffat varandra. Jag hjälpte till att ge dom lite privata träffar utan att  de andra skulle märka något. Dom fick ju passa på medans dom kunde, vi skulle ju åka vidare till Italien i morgon eftermiddag, som jag btw hade fått äran att följa med på också, men bara ungefär tre dagar efter som att jag missat tillräckligt i skolan, också saknade jag ju mamma och Vera såklart.. mamma kunde ju knappast var lyckligare än var hon var! Hon var verkligen glad för min skull  och att se mig så lycklig.
”Niall, when does the plane goes tomorrow?” frågade jag innan han hade somnat helt.
”At seven..” svarade han och gäspade
”I think I'm gonna spare some time with Nora as I'm maybe not going to see her again for probably a very long time.”
”Yeah it's fine..” mumlade han och jag hörde hur han var på gränsen till att falla in i sömn. Jag lät honom sova, klockan var ju trots allt tolv på natten. Fast jag kunde inte somna, jag låg bara där och log, för Harry och Nora. Jag undrade hur Harry skulle må den följande tiden efter som att dom snart var tvungna att skiljas åt men tänkte sedan att han inte skulle ha några problem med att lösa det, hon bodde ju trots allt i London, fast en annan del av den.

Nästa morgon låg jag och sov ut riktigt länga och inte förens tolv tyckte Niall att det räckte och väckte mig.
”Gooodmooorrniiinnnng!” ropade han och drog bort lakanet.
”Nooo..” mummlade jag och drog upp knäna till magen samtidigt som jag höll kudden över öronen. Hade jag inte varit så trött så kanske jag hade förstått att det inte skulle hjälpa och bara någon sekund senare hoppade han upp i sängen och lyfte upp mig  till sittandes. Jag kämpade med att håla ögonen öppna men dom kom ungefär halvvägs innan dom föll ihop igen. Niall skrattade.
”You have no idea how cute you are when you sleepy!” fnittrade han och kysste mig. De fick mig att vakna till lite och jag log och skrattade lite lätt samtidigt som jag sträckte på mig.
”You have no idea how cute you are when your laughing all the time” sa jag och log. Min mage kurrade till och jag tittade frågande ner på den.
”Put on some clothes and go eat some breakfast.. or brunch, i don't think they are serving breakfast anymore” sa han och skrattade. Jag gjorde som han sa, jag var verkligen hungrig.
Efter att jag ätit tittade jag ut mot poolen och såg Louis och Zayn härja runt i vattnet, och Liam sitta på en av solstolarna och skratta. Jag bestämde mig för att gå ut till dom en stund.
”Hellooo Bea!” sa Liam när jag kom fram till honom.
”HII BEAA!” ropade Zayn och Louis nere från poolen.
Jag skrattade åt dom och hälsade tillbaka samtidigt som jag satte mig i solstolen bredvid Liam.
”So, where do you got Niall?” Undrade han och flinade.
”Hes coming soon, I think.” sa jag och precis då kom han ut genom glas dörrana med stegen styrda mot oss.
”Ahh! So then you maybe know where Harry is to then?”
”Nope” sa jag och försökte komma på något bra förslag. Han var ju såklart hos Nora men det kunde jag ju liksom inte säga .
Vi pratade en stund ända tills jag somnade i solstolen. Typiskt mig. Dessutom blev jag inte väckt förens en och en halv timme senare då klockan hade hunnit bli tre och Harry hade varit tillbaka i en halvtimme.
”No! Why didn't you wake me up, how long is it left until we have to leave, I have to meet Nora before we're leaving!” sa jag lite ängsligt
”About 45 minutes..” sa Zayn. Jag kollade på mobilen och såg att Nora hade ringt 3 gånger med ungefär tio minuters mellanrum. Med ett skutt var jag uppe och på väg bort mot Noras hotell. Åh! Varför skulle jag somna? Väl framme efter ca 5 minuter knackade jag på men ingen öppnade, så jag gick till nästa dörr där hennes föräldrar hade sitt rum och frågade efter henne. Hon var tydligen nere vid poolen. Jag halvjoggade ner för trapporna och var på väg mot bakgården då jag såg henne sitta på kanten av poolen med ryggen vänd mot mig. Bredvid henne satt en annan kille, jag chansade på att den var hennes bror som hon berättat om. På väg med glada steg mot henne stannade jag tvärt, drog efter andan och gnuggade mig i ögonen. Nej! Det kunde inte vara sant! Inte Nora! Hon var inte sån!
”Nora?! What the fuck are you doing?!” utropade jag. Hon vände sig tvärt och panikslaget när hon hörde min röst.
”What are you doing here, I thought that you left to the airport!” utropade hon
”Uhu, so does that give you a reason to kiss someone else?” sa jag och kokade av ilska.
”What does she mean with 'someone else'!” sa killen bredvid och kollade chockat på Nora.
”Yor're fucking bitch” sa jag, inte högt, inte så att alla hörde men med en sån seriös och allvarlig röst så att jag nästan skrämde mig själv, sedan vände jag på klacken och gick med bestämda steg där ifrån. Bakom mig hörde jag hur hon ropade efter mig och försökte springa efter men den andra killen, som förmodligen var hennes pojkvän, tog tag i henne, han var minst lika förbannad som jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0