Kapitel - 17
Hur skulle jag förklara det här för Harry då? Ilska och vrede gnagde inom mig! Just precis såna där människor hade jag varit omringade av hela mitt liv, såna som inte har en ända jävla droppe medkänsla i kroppen, såna som bara tänker på sig själva och skiter fullständigt i andra. Jag var framme vid hotellet och jag såg killarna sitta samlade i några fåtöljer vid baren. Jag gick inte närmare utan tog istället upp min mobil. Jag ignorerade de 15 missade samtalen och 8 smsen som Nora skickat och letade istället refter Harry i kontaktlistan. Jag ville prata med honom ensam, dom andra visste ju trots allt inget om honom och Nora. ”We need to talk Harry, meet me in the lobby.” skrev jag och satte mig vid en av soffgrupperna. ”Somethings wrong?” fick jag till baka och skrev bara tillbaka att han skulle komma. En minut senare stod han vi disken och tittade sig omkring tills han fick syn på mig.
”Hi, what is it?” frågade han och satte sig ner. Jag var nervös, jag visste inte riktigt hur jag skulle berätta.
”Errm.. yeah.. it..” började jag
”It's easier if you say it fast” sa han och log. Jag suckade.
”Okey, be prepared then..” sa jag och tog ett djupt andetag.
”I saw Nora kiss another guy.. she does already have a boyfriend.. I'm so sorry Harry” sa jag och tittade sorgset in i hans ögon. Dom flimrade till och han skakade sakta på huvudet.
”What.. How do you know?..” sa han. Det märktes att han hade svårt att förstå vad jag precis hade sagt. Det sved och jag kände hur ledsen jag var för honom. Han tyckte ju verkligen om Nora.
”I saw her by the pool at her hotell when I was visiting her.. she didn't know I was there and she thought that we had already left to the airport..” sa jag lågt. Han ställde sig sakta upp och jag reste mig och kramade om honom. När vi släppte greppet tittade jag på honom, han grät inte och det var rätt, han skulle inte fälla några tårar för någon som inte är värd dom.
”Don't be sad, she's not worth it..” sa jag och försökte trösta
”You're right.. but I need to talk to her. How long is it left until we're going?” sa han och jag hörde hur han bet ihop käkarna av ilska medans han sa det. Jag tittade på klockan ”20 minutes” sa jag och han kramade om mig, sa tack och gick snabbt iväg.
Jag satte mig nere i soffan igen. All turbulens hade gett mig huvudvärk och jag tryckte fingrarna mot tinningarna i hop om att det skulle avta lite. Jag tänkte på Nora, hur kunde hon? Visserligen hade jag plågats med människor som henne i flera år men detta var något helt annat.. Det var en sak att såra mig men när det kom till att såra mina vänner var det att gå för långt. Jag hade ingen aning om att jag kände så innan, efter som att jag bara haft mig själv men nu när jag stod här med fem av de bästa vännerna jag kunnat drömma om så var det för mycket. Det här gjorde, om möjligt, ännu ondare än att själv bli mobbad.
”What was that all about?” sa Niall, lite förvånat, nästan argt.
”Nothing” sa jag. Jag tyckte att Harry skulle få berätta det själv.
”What do you mean with 'nothing'? I saw you hug him, for a long time!” sa han ännu surare.
”Oh please, you don't think tha..” sa jag men blev avbruten.
”Bea! What's going on?!” ropade han, och nu var han nästan lite röd i ansiktet.
”Cool down man..” sa Liam och tog honom på axeln.
Jag gick fram till Niall och kramade honom, han kramade visserligen inte tillbaka men det var skönt att få krama honom.
”Sit down and I tell you all what's happening..” sa jag och drog med Niall i handen till soffan som jag precis satt i. De andra hängde på. Jag berättade allt, trots att jag ville att Harry skulle få göra det men när Niall och de andra hade sätt mig krama honom med så mycket känslor, som inte var kärlek utan vänskap, så förstod jag att jag var tvungen att berätta.
”Why didn't he tell us about her?” frågade Louis, när jag berättat klart
”I think he was going to do it when you was sitting at the bar, he was just waiting for me.” sa jag.
”Well where is he now? He have to go in ten minutes” frågade Liam
”He was going to talk to her.. It's all so sad, Harry really liked her and then she does this..” sa jag lite sorgset.
”And Niall how could I possibly like someone else than you, your my everything!” Sa jag och kysste honom.
”Sorry for that, just afraid to lose you” sa han och log mot mig.
Imorogn är det sista dagen i skolan innan lov så efter det hoppas jag på att jag kan ge en awesome uppdatering!
”Hi, what is it?” frågade han och satte sig ner. Jag var nervös, jag visste inte riktigt hur jag skulle berätta.
”Errm.. yeah.. it..” började jag
”It's easier if you say it fast” sa han och log. Jag suckade.
”Okey, be prepared then..” sa jag och tog ett djupt andetag.
”I saw Nora kiss another guy.. she does already have a boyfriend.. I'm so sorry Harry” sa jag och tittade sorgset in i hans ögon. Dom flimrade till och han skakade sakta på huvudet.
”What.. How do you know?..” sa han. Det märktes att han hade svårt att förstå vad jag precis hade sagt. Det sved och jag kände hur ledsen jag var för honom. Han tyckte ju verkligen om Nora.
”I saw her by the pool at her hotell when I was visiting her.. she didn't know I was there and she thought that we had already left to the airport..” sa jag lågt. Han ställde sig sakta upp och jag reste mig och kramade om honom. När vi släppte greppet tittade jag på honom, han grät inte och det var rätt, han skulle inte fälla några tårar för någon som inte är värd dom.
”Don't be sad, she's not worth it..” sa jag och försökte trösta
”You're right.. but I need to talk to her. How long is it left until we're going?” sa han och jag hörde hur han bet ihop käkarna av ilska medans han sa det. Jag tittade på klockan ”20 minutes” sa jag och han kramade om mig, sa tack och gick snabbt iväg.
Jag satte mig nere i soffan igen. All turbulens hade gett mig huvudvärk och jag tryckte fingrarna mot tinningarna i hop om att det skulle avta lite. Jag tänkte på Nora, hur kunde hon? Visserligen hade jag plågats med människor som henne i flera år men detta var något helt annat.. Det var en sak att såra mig men när det kom till att såra mina vänner var det att gå för långt. Jag hade ingen aning om att jag kände så innan, efter som att jag bara haft mig själv men nu när jag stod här med fem av de bästa vännerna jag kunnat drömma om så var det för mycket. Det här gjorde, om möjligt, ännu ondare än att själv bli mobbad.
”What was that all about?” sa Niall, lite förvånat, nästan argt.
”Nothing” sa jag. Jag tyckte att Harry skulle få berätta det själv.
”What do you mean with 'nothing'? I saw you hug him, for a long time!” sa han ännu surare.
”Oh please, you don't think tha..” sa jag men blev avbruten.
”Bea! What's going on?!” ropade han, och nu var han nästan lite röd i ansiktet.
”Cool down man..” sa Liam och tog honom på axeln.
Jag gick fram till Niall och kramade honom, han kramade visserligen inte tillbaka men det var skönt att få krama honom.
”Sit down and I tell you all what's happening..” sa jag och drog med Niall i handen till soffan som jag precis satt i. De andra hängde på. Jag berättade allt, trots att jag ville att Harry skulle få göra det men när Niall och de andra hade sätt mig krama honom med så mycket känslor, som inte var kärlek utan vänskap, så förstod jag att jag var tvungen att berätta.
”Why didn't he tell us about her?” frågade Louis, när jag berättat klart
”I think he was going to do it when you was sitting at the bar, he was just waiting for me.” sa jag.
”Well where is he now? He have to go in ten minutes” frågade Liam
”He was going to talk to her.. It's all so sad, Harry really liked her and then she does this..” sa jag lite sorgset.
”And Niall how could I possibly like someone else than you, your my everything!” Sa jag och kysste honom.
”Sorry for that, just afraid to lose you” sa han och log mot mig.
Imorogn är det sista dagen i skolan innan lov så efter det hoppas jag på att jag kan ge en awesome uppdatering!
Kommentarer
Trackback
