Kapitel - 19
Nästa morgon gick vi upp ganska tidigt, ingen tid fick spillas när jag inte skulle vara där hur länge som helst. Vi kanske inte hittade på något speciellt mer än att hänga på pool området med vi var där tillsammans och hade det trevlig med varandra, det var det ända jag önskade. Detta hotellet var riktigt dyrt och hade därför inte så många 'barnfamiljer', med det vill säga inte heller så många tonåringar som betydde fans. Dom flesta såg mest ut som rika snobbar som bodde på stora rancher med både egna pooler, golf -och tennis banor.
Senare på kvällen när klockan hade slagit 11 smög vi oss alla ner till stranden, den var helt folktom, bara något kärlekspar badade i vattnet en bit bort men dom drog sig snart undan när vi kom. Vi hade inte planerat att bada eller så men när Louis 'råkade' putta till Harry så att han ramlade ner i vattnet så slutade det med att alla puttade ner alla. Inget kunde vara bättre än vad det var nu. Vi hade det verkligen hur kul som helst ända fram till klockan 2 på natten då vi, genomblöta och fnittriga, smög oss tillbaka till vårat hotell.
Ett hemskt ljud skrek i mina öron morgonen där på och jag drog kudden över huvudet.
”Niall, turn off the alarm..!” sa jag trött och lite grinigt.
”Mmm..” mumlade han tillbaka samtidigt som han fumlade med handen efter mobilen på sängbordet.
”What's the klock?” sa jag och gäspade.
”Half seven, we have to go up and start preparing för the show tonight” sa han och kysste mig på pannan. ”You can stay in bed if you want to and come later” sa han.
”No, i don't want to lose a second with you, remeber that we won't see eachother in six weeks after this two following days” sa jag och log mot honom. Med mitt huvud mot hans bröst hörde jag hans hjärta slå, och även hans djupa suck när jag nämnde det sista.
”Six weeks is a very long time” sa han sorgset. ”It's a half of a half of a half year..” Jag hade inte riktigt tänkt på det så tidigare men han hade rätt, det var hälften av ett halvt halvår och så mycket tid ville jag inte förlora med honom.. men samtidigt var jag tvungen att komma tillbaka till skolan. Jag kunde inte bara släppa allt.
”We can't lay here and be sad when we are together, get up now so you're prepared for doing the most amazing show you've ever done!” sa jag och drog upp honom ur sängen. Ska jag vara ärlig så orkade jag inte ens tänka på att återvända till mitt gamla liv där jag tvingades stå ut med all dålig skit du skulle kunna tänka dig. Fast jag visste ju denna gången när jag återvänder att Niall kommer vara vid min sida, kanske inte fysiskt men psykiskt.
Under tiden vi satt och åt frukost på rummet pratade vi om allt som inte hade med min hemresa att göra och vi höll oss på så vis på gott humör. Den taktiken fungerade hela dagen. Och att se killarna öva inför kvällen var helt overkligt, jag menar tänk dig själv att få sitta i en arena, som rymmer hundratals människor, själv och se dom uppträda bara för dig. Magiskt.
”They start letting in people in ten minutes, you better go back stage now!” ropade Niall som sprungit ut på scenen lite snabbt.
”On my way!” ropade jag tillbaka och reste mig från den stol jag suttit på. Det här liknade verkligen en dröm, tänk att jag bara varit en tjej som lyssnat på One Direction genom Ipoden och blivit förförd av deras inspelade röster och nu helt plötsligt stod här och fick höra deras röst på riktigt, varje dag. Mitt i mina tankar hörs det hur tjejer släpps in, förväntansfulla skrik och glada skratt. Jag älskade att se hur lyckliga killarna kunde göra folk bara genom att sjunga.
”Hi babe! We're going on soon, I'm so happy to have you here, for the whole concert this time to!” sa han och skrattade.
”Haha, I promise I won't run away so don't worry!” skrattade jag och gav honom en lång kyss innan han var tvungen att springa tillbaka till de andra killarna, det var bara några minuter kvar innan dom skulle upp på scenen nu. Jag var extremt nevös av någon anledning, jag visste ju trots allt att det skulle gå bra, det gjorde det ju alltid.
Lamporna släcktes ute över publiken, dom tystnade, strålkastarna lyser upp scenen med ett bländade vitt sken, introt till ”What makes you beautiful” börjar, killarna springer ut och ett våldsamt skrik börjar hos fansen. Kvällen var magisk, mellan varje nummer sprang Niall fram till mig och gav mig en kyss, oavsett hur stressigt det var så var han tvungen att kyssa mig. Niall var det finaste jag hade!
”Good night Barcelona! Hoped you had an amazing time!” Hörde jag Liam ropa ut över den skrikande publiken som om ens möjligt började skrika ännu högre.
Konserten var över och killarna sprang backstage och hoppade av energikicken som rusade i deras kroppar över att ha fått uppträda. Niall sprang rätt fram till mig, lyfte upp och kramade mig.
”I love you so much !” sa han medans han skuttade runt med mig i famnen och sprang bort med mig till de andra killarna.
”I don't think I ever seen you this happy” skrattade jag och kysste honom
”Nothing makes me happier than being with you!” sa han och dansade runt fast klämde runt mig och jag runt honom.
Då var det lov! om jag inte lyckas sova bort hela dagen så tror jag att det kan bli en rätt bra uppdatering så kika in ofta!
Senare på kvällen när klockan hade slagit 11 smög vi oss alla ner till stranden, den var helt folktom, bara något kärlekspar badade i vattnet en bit bort men dom drog sig snart undan när vi kom. Vi hade inte planerat att bada eller så men när Louis 'råkade' putta till Harry så att han ramlade ner i vattnet så slutade det med att alla puttade ner alla. Inget kunde vara bättre än vad det var nu. Vi hade det verkligen hur kul som helst ända fram till klockan 2 på natten då vi, genomblöta och fnittriga, smög oss tillbaka till vårat hotell.
Ett hemskt ljud skrek i mina öron morgonen där på och jag drog kudden över huvudet.
”Niall, turn off the alarm..!” sa jag trött och lite grinigt.
”Mmm..” mumlade han tillbaka samtidigt som han fumlade med handen efter mobilen på sängbordet.
”What's the klock?” sa jag och gäspade.
”Half seven, we have to go up and start preparing för the show tonight” sa han och kysste mig på pannan. ”You can stay in bed if you want to and come later” sa han.
”No, i don't want to lose a second with you, remeber that we won't see eachother in six weeks after this two following days” sa jag och log mot honom. Med mitt huvud mot hans bröst hörde jag hans hjärta slå, och även hans djupa suck när jag nämnde det sista.
”Six weeks is a very long time” sa han sorgset. ”It's a half of a half of a half year..” Jag hade inte riktigt tänkt på det så tidigare men han hade rätt, det var hälften av ett halvt halvår och så mycket tid ville jag inte förlora med honom.. men samtidigt var jag tvungen att komma tillbaka till skolan. Jag kunde inte bara släppa allt.
”We can't lay here and be sad when we are together, get up now so you're prepared for doing the most amazing show you've ever done!” sa jag och drog upp honom ur sängen. Ska jag vara ärlig så orkade jag inte ens tänka på att återvända till mitt gamla liv där jag tvingades stå ut med all dålig skit du skulle kunna tänka dig. Fast jag visste ju denna gången när jag återvänder att Niall kommer vara vid min sida, kanske inte fysiskt men psykiskt.
Under tiden vi satt och åt frukost på rummet pratade vi om allt som inte hade med min hemresa att göra och vi höll oss på så vis på gott humör. Den taktiken fungerade hela dagen. Och att se killarna öva inför kvällen var helt overkligt, jag menar tänk dig själv att få sitta i en arena, som rymmer hundratals människor, själv och se dom uppträda bara för dig. Magiskt.
”They start letting in people in ten minutes, you better go back stage now!” ropade Niall som sprungit ut på scenen lite snabbt.
”On my way!” ropade jag tillbaka och reste mig från den stol jag suttit på. Det här liknade verkligen en dröm, tänk att jag bara varit en tjej som lyssnat på One Direction genom Ipoden och blivit förförd av deras inspelade röster och nu helt plötsligt stod här och fick höra deras röst på riktigt, varje dag. Mitt i mina tankar hörs det hur tjejer släpps in, förväntansfulla skrik och glada skratt. Jag älskade att se hur lyckliga killarna kunde göra folk bara genom att sjunga.
”Hi babe! We're going on soon, I'm so happy to have you here, for the whole concert this time to!” sa han och skrattade.
”Haha, I promise I won't run away so don't worry!” skrattade jag och gav honom en lång kyss innan han var tvungen att springa tillbaka till de andra killarna, det var bara några minuter kvar innan dom skulle upp på scenen nu. Jag var extremt nevös av någon anledning, jag visste ju trots allt att det skulle gå bra, det gjorde det ju alltid.
Lamporna släcktes ute över publiken, dom tystnade, strålkastarna lyser upp scenen med ett bländade vitt sken, introt till ”What makes you beautiful” börjar, killarna springer ut och ett våldsamt skrik börjar hos fansen. Kvällen var magisk, mellan varje nummer sprang Niall fram till mig och gav mig en kyss, oavsett hur stressigt det var så var han tvungen att kyssa mig. Niall var det finaste jag hade!
”Good night Barcelona! Hoped you had an amazing time!” Hörde jag Liam ropa ut över den skrikande publiken som om ens möjligt började skrika ännu högre.
Konserten var över och killarna sprang backstage och hoppade av energikicken som rusade i deras kroppar över att ha fått uppträda. Niall sprang rätt fram till mig, lyfte upp och kramade mig.
”I love you so much !” sa han medans han skuttade runt med mig i famnen och sprang bort med mig till de andra killarna.
”I don't think I ever seen you this happy” skrattade jag och kysste honom
”Nothing makes me happier than being with you!” sa han och dansade runt fast klämde runt mig och jag runt honom.
Då var det lov! om jag inte lyckas sova bort hela dagen så tror jag att det kan bli en rätt bra uppdatering så kika in ofta!
Kommentarer
Trackback
