Kapitel - 29
Man kanske kan tycka att det här att fly från sina problem men om man försökt att handskas med dom i sex år och det nu gått så långt som det gjort så skulle jag inte vilja kalla det fly. Jag kallar det överleva. För vem vet, ett slag till från dom där killarna och jag mitt liv kanske hade varit över.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Stackars mamma fick i timmar sitta och prata med olika snubbar varje dag. jag vet inte riktigt vad allt var för men det är ju liksom inte bara och ta sina väskor och flytta till ett annat land. Det fanns massa att fixa och planera innan vi skulle få komma iväg. Allt från att få ut vårat nya hus till salu, att få lite mer exakt koll på skadorna i det nya, vad det skulle kosta att anställa en renoverings gubbe som kunde hjälpa oss, att få in mig på en ny skola och få flyttat alla de möbler som skulle med. Sedan en massa annat praktiskt som jag inte riktigt kunde förstå mig på. Allt med en lokal till hennes butik var redan fixat, hon hade haft extremt mycket tur på den fronten. En ganska så stor lokal med stora fönster och låg hyr ränta på en mysig gata.
Dessa veckor som det tog för mamma att ta reda och fixa i ordning allt gick tiden fort. Vera som skulle flytta med, fast till en egen lägenhet nära butiken, hade redan fått sålt allt här i Sverige och bodde därför hos oss tills vi var redo att ge oss av. Och på huset som vi hade blivit kära i så stod vi som ensamma budare och fick precis därför huset till sitt 'original pris'. Allt gick som på räls hela vägen tills det faktiskt var dags för att flytta. På grund av flytten så kunde jag inte följa med Niall till båda de två sista länderna utan fik följa med på bara den sista konserten då både Danielle och Elenore skulle med. Vi var inte så jätte upprörda över det, vi hade ju trots allt fått se varandra innan under den tiden vi trodde att vi skulle vara tvungna att vara ifrån varandra och dessutom så skulle vi ju inte direkt ha några problem med att träffas efter flytten. Eller det skulle väl alltid finnas problem med att träffas när man var kändis men långt ifrån samma problem som det hade varit om jag skulle bott kvar i Sverige.
När tiden var kommen för oss att äntligen flytta kunde jag inte sitta still i en minut. Jag var lycklig över att få släppa alla problem och känna att allt åter igen skulle bli bra, precis som jag hade känt när jag träffade Niall och spenderade tid med honom i flera veckor. Ända skillnaden nu var att jag aldrig mer skulle behöva komma tillbaka, behöva vakna upp från den där underbara drömmen för att tvingas gå tillbaka till skolan och all annan skit.
Planet lyfte från marken och jag kände att de nu var helt avgjort, nu fanns det ingen återvändo, jag ville inte återvända heller för den delen. Jag försökte sova på planet som mamma och Vera men jag kunde inte. Ivrigt satt jag och väntade på att få se vårat nya hus. Första veckan skulle vi bara lära känna staden och göra oss hemma stadda. Försöka fixa med allt som ännu inte har fixats, som skolan till exempel. Sedan när denna veckan gått skulle jag äntligen få dra mig till Niall och de andra killarna på deras sista spelning i Grekland. (Sedan skulle dom ju snabbt en dag till Frankrike efter också efter som att dom missade konserten där.)
Jag hade under hela resan stora tankar och förhoppningar på mitt nya liv och jag lyckades få hela resan att gå snabbt med mitt ständiga tänkande! Innan jag visste ordet av så stod vi utanför huset och bara stirrade på det som skulle förbli vårat nya hem. Detta var inte illa, mycket finare än vad det såg ut på bilden som hade tagits på våren men nu stod hela trädgården i grönska. Jag skrattade högt av förväntan innan jag rusade mot dörren med mamma och Vera tätt i häl. Vera skulle ju visserligen inte bo här men hon ville såklart se hur det såg ut! Jag tittade fascinerat in i alla rum med stora förväntansfulla ögon. Jo, golvet inne i vardagsrummet rummet och köket var fläckigt av fuktskador och skulle helt klart behövas renoveras men det var fortfarande fint. När jag granskat alla rum nere rusade jag upp för trappan till rummet på övervåningen som vi kommit överens om skulle vara mitt. Det lilla rummet bredvid de större rummet skulle få vara mitt egna lilla tv/sällskapsrum och badrummet mitt emot mitt sovrum skulle få vara mitt privata, precis som balkongen som var utanför mitt rum och vätte ut mor gatan. Jag klev snabbt in i det största rummet, det var högt i tak och både väggar och golv var vita. Det var ljust och öppet med stora fönster. Jag pep ett litet glädje skrik innan jag lycklig slängde mig på den stora sängen som redan hade placerats i rummet. Jag kunde inte sluta le. Mitt nya rum i mitt nya hus i mitt nya hemland.
Får se om jag har tid att kanske lägga upp ett till kapitel senare, vet inte riktigt hur mina planer för dagen ser ut än. Sedan vill jag tacka för alla kommentarer som ni skickar, när jag började denna novellen så var jag inte bredd på att få några över huvud taget men dom får mig verkligen att bli taggad till att skriva!
Så sjukt grym! :DDD
