Kapitel - 33
Efter säker en minut öppnade Harry munnen för att säga något men ångrade sig och stängde den igen. Efter ännu en liten stund hade det förvandlats till en pinsamt tystnad och mitt i tystnade hörde jag hur skinnsätet som Harry satt på började knarra samtidigt som att sakta började sig framåt mot mig. Panik sköt som en blixt i mig och, vad höll precis på att hända?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Jag visste vad som var på väg att hända, och det fick det absolut inte göra! Eller? Jag hade inte lång betänketid på mig.. Han böjde sig sakta mot mig och jag fattade det ända rätta beslutet.
”So..! Niall must really trust you, huh? If he let you come and pick me up” sa jag panikslaget och obekvämt, men inte argt, samtidigt som jag harklade mig och satte mig till rätta i bilstolen. Han föll tillbaka i stolen och bara Mm;ade som svar. Han tittade inte direkt på mig utan sneglade i stället på mig i ögonvrån. Herregud, vad hände egentligen? Från en trevlig pratstund men en riktigt bra kompis till en obekväm tystnad med en hemlig förälskelse? Eller vad var det för nått? Bilen stannade vid ett rödljus bara någon halv minut efter den där händelsen som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla den och Harry tog chansen att fly från den obekväma position som han satt oss i. Lika snabbt som bild dörren öppnades stängdes den igen men med Harry på utsidan av bilen. Jag slappnade av lite, jag behövde tänka, det var inte lågt kvar till hotellet och där visste jag ju varken vilket rum Niall var på eller om han ens var där.
Harry sparkade till en gammal cola burk samtidigt som han gick med händerna i fickorna och med solglasögon på. Trots solen så hade han dragit på sig luvan på tjockis tröjan och han kände svetten rinna på ryggen i värmen. Men ingen fick se honom nu, fans var det sista som han behövde trots att dom alltid gjorde honom på got humör men nu behövde han tänka. Han kunde inte låta bli att fråga sig själv fall han var seriöst hjärnskadad? Det var Nialls tjej, kunde han bar inte få in det i sin hjärna och låta henne vara? Han var arg på sig själv, det sista han ville var att bli ovän med Niall, eller henne för den delen. Men varför ville han ens kyssa henne? Han visste inte och det gnagde inom honom. Det fanns hundra tals tjejer som var precis lika fina som henne, right? Nej.. det var ju det det inte fanns, det fanns ju ingen som henne, hon var speciell. Hon hade en helt underbara personlig het, vackra ögon och ett vackert leende. En fin smal kropp och långt hår som föll perfekt utan att hon ens försökte. Han svor för sig själv, innan han vände på klacken för att bege sig till hotellet, han behövde prata med henne. Harry ångrade starkt att han bara lämnat henne, hon visste ju inget om Grekland, hon hade ju inte den blekaste aning om var hon skulle och Niall hade litat på att han skulle ta henne tillbaka. Niall var med största sannolikhet tillbaka vid det laget och Bea hade säkert ringt honom för att få vägledning upp till rätt rum osv. Men hade hon sagt vad som höll på att hända i bilen? Kanske försökte hon glömma bort det också. Men som det såg ut nu så hade Bea och Niall inga hemligheter alls för varandra..
Medans jag satt på rummet efter att ha ringt Niall som fick hjälpa mig till rätt plats så satt jag på sängen inne i hotellrummet.
”So why did you have to call me? Didn't Harry show you the way, I told him to do that?” ropade han inne från köket. Jag tänkte så att det knakade, kanske var det bäst att inte säga något, men å andra sidan ville jag inte ljuga för Niall.
”Ermm.. he saw, someone from the car that he really wanted to met so he said that you probably would be home by now so I just had to call you to find my way..” sa jag och hoppades innerligt på att gjorde rätt med att säga som jag sa. Harry kanske ångrade allt, kanske var det bara onödigt att skapa konflikter mellan killarna för nått som inte betydde något. Niall mumlade något om att Harry faktiskt hade nämnt något om att han hade gamla vänner som flyttat ner hit han umgicks med en del när han var liten. Jag kunde inte låta bli att le åt min tur i lögnen.
Någon minut senare knackade det på dörren och Harry stack in huvudet..
”Bea is Nia...” började han men blev avbruten.
”Hi Harry, was it your old friends you talked about before that you met?” ropade Niall som fortfarande stod i köket och gjorde i ordning mat. Jag hade gått och ställt mig i dörröppningen till sovrummet och tittade på Harry som klivit in precis innanför dörren.
Han tittade för virrat på mig och jag gav honom en ' säg nått då!' blick och han fattade snabbt läget.
”Oh..ermm.. yeah, it was fun to meet them again” sa han, fortfarande lite förvirrat.
”I'm going out for some air Niall” sa jag och gick in och gav honom en kyss innan jag snabbt rörde mig mot dörren och greppade tag i Harrys arm på vägen.
”I think we need to talk..” sa jag när han stängt dörren efter sig
”Yeah, I'm sorry, I really don't know why I did that, I'm so sorry!” sa han men en sorgsen min.
”Eh, it's fine. It was a long time ago we saw eachother last, right? And we all have missing to be together!” sa jag och skrattade.
”Just so it doesn't happening again, ok?” sa jag och log mot honom. Han log tillbaka.
”Promise!” sa han och gav mig en kram.
Vi pratade på en stund tillsammans men jag kunde inte riktigt släppa tanken på att han faktiskt var på väg att kyssa mig. Och känslan av att han tittade på mig på ett helt annat sätt än förr fanns där hela tiden. Nej jag inbillade mig säkert bara. Händelsen i bilen var inget alls och vi skulle fortsätta ha det som vi alltid haft det. Jag hoppades så i alla fall.
