Kapitel - 4
Nästa dag efter sjukhusbesöket hade jag bara Niall i huvudet. Gårdags eftermiddagen hade jag gått igenom lite undersökningar och smärtan i huvudet var en kraftig hjärnskaknings fel, plus såret i pannan såklart. Bensmärtan antogs vara att knät hade hoppat ur led men sedan hoppat tillbaka av sig självt igen. Detta betydde att jag var helt okej, men skulle stanna hemma och vila hjärnan och knät lite, jag vet egentligen inte hur mycket det behövdes, jag började nästan undra om doktorn kanske sa det efter som att han förstod att jag absolut inte ville tillbaka dit. En vecka kunde jag få stanna hemma från skolan, och jag tackade innerligt för det.
Jag låg i sängen och tänkte, mest på allt annat som också hänt den eftermiddagen, när mobilen plingade,blev jag uppriktigt förvånad efter som att hela familjen var hemma just nu och ingen kunde vilja mig något. Jag plockade upp den och kollade. Displayen visade ett nytt meddelande från Niall Horan. Jag stirrade bokstavligt talat i fem minuter. Tankarna gick i högvarv, först och främst, när gav jag mitt nummer till honom och... aha uppenbarligen har han vart inne i min mobil och snokat, med det vill säga letat upp mitt nummer och lagt in sitt. Plötsligt satt jag raklång i sängen, hyper och smilgroparna uppe vid öronen. Jag bet lite i kudden för att inte skrika av lycka. I meddelandet stod det ”Hope you're feeling better, was really nice to get to know you yesterday!”. Jag svarade ”yes thanks, and thank you for caring, meant alot to me”. Skickat. Jag satt och log för mig själv, jag ville veta allt om honom. Vem var han? Varför brydde han sig när ingen annan någonsin gjort det? Varför ville han fortsätta hålla kontakt? Mobilen plingade igen, ”Your welcome, just wondered one thing, I'm going to france tomorrow so I would like to maybe meet you again, before I go, if you would like”. Nu gick det inte längre jag ställde mig upp och skrek för mig själv samtidigt som jag dansade runt i rummet. Men gud! Då insåg jag, den andra delen av meddelandet. ”I'm going to france tomorrow” Ska han åka?! Paniken kom krypandes, nu var jag nästan på gränsen till tårar. Tummarna flög över 'knapparna'. ”What?, are you leaving? Why?”. Jag var på riktigt på väg att börja gråta. Medans jag väntade på svar som kändes som evigheter satte jag mig ner på sängen igen. Mobilen plingade. ”Yeah, sorry would have loved to stay but there's nothing to do about it :(, still would love to meet you at least one more time before.”. Jag suckade, klart att jag aldrig skulle få vara lycklig längre än två dagar. All glädje försvann och skrev tillbaka, ” No, theres no need to play whit my feelings anymore, you made me see the light and you made it disappear again, you won. Your nothing else than the other ones.” Jag skickade iväg meddelandet och stängde av mobilen. Gick och la mig i sängen igen, och jag grät.
Niall läste meddelandet säkert 5 gånger och det skar lika mycket i honom varje gång. Den här tjejen kan inte haft en bra start på sitt liv, och det lät då inte som om det var slut på det för henne än. Allt hon sa igår och allt hon skrev nu.. det sved att se en annan människa så förstörd. Niall tänkte tills han fick huvudvärk. Han kunde ju inte stanna längre, dom skulle egentligen redan varit i Frankrike i går om dom inte hade missat planet igår, dom hade inget annat val än att åka med nästa plan som var imorgon. Han skickade ett sms och försökte förklara med det var ju inte så lätt, hon visste ju ingenting om hur hans liv verkligen såg ut. Och hon trodde att han bara var en av dom andra som mentalt försökt trycka ner henne på marken och sparka på henne. Paniken började krypa fram även hos Niall. Han fick varken något svar och känslan av att ha sårat något grävde hål i sinnet på honom.
Bakom honom kom Liam in och det gick inte ta miste på att Niall mådde dåligt.
”How is it bro?” sa Liam med en bekymrad röst.
”You know that girl from yesterday? Svarade han
”Yes ofcourse!”
”Yeah, I texted her, and it seems like I been the only light in her life for a very long time. She's bullied and alone and suddenly I came in to her life and now I have to leave her for going to france.”
”But she can't be mad at you for going on tour”
”Yeaaah.. she doesn't know who we are, and I'd love it to stay that way, cause I haven't talked like that with a girl for a really long time.”
”oh.. I see, you like her..”
”Yeah, it sounds weird for only knowing her for one day, but..”
”But you couldn't stop thinking of her last night, right? I heard you walking around in the department all night”
Liam log och kramade Niall.
”You know what? They just called and said that we won't make it in time to the show because we missed the plane yesterday. All the other days on that week ar booked in the arena we're not going to play the next show in about 1 and a half week. We still have to go to france, but why don't you bring her with?
Jag låg i sängen och tänkte, mest på allt annat som också hänt den eftermiddagen, när mobilen plingade,blev jag uppriktigt förvånad efter som att hela familjen var hemma just nu och ingen kunde vilja mig något. Jag plockade upp den och kollade. Displayen visade ett nytt meddelande från Niall Horan. Jag stirrade bokstavligt talat i fem minuter. Tankarna gick i högvarv, först och främst, när gav jag mitt nummer till honom och... aha uppenbarligen har han vart inne i min mobil och snokat, med det vill säga letat upp mitt nummer och lagt in sitt. Plötsligt satt jag raklång i sängen, hyper och smilgroparna uppe vid öronen. Jag bet lite i kudden för att inte skrika av lycka. I meddelandet stod det ”Hope you're feeling better, was really nice to get to know you yesterday!”. Jag svarade ”yes thanks, and thank you for caring, meant alot to me”. Skickat. Jag satt och log för mig själv, jag ville veta allt om honom. Vem var han? Varför brydde han sig när ingen annan någonsin gjort det? Varför ville han fortsätta hålla kontakt? Mobilen plingade igen, ”Your welcome, just wondered one thing, I'm going to france tomorrow so I would like to maybe meet you again, before I go, if you would like”. Nu gick det inte längre jag ställde mig upp och skrek för mig själv samtidigt som jag dansade runt i rummet. Men gud! Då insåg jag, den andra delen av meddelandet. ”I'm going to france tomorrow” Ska han åka?! Paniken kom krypandes, nu var jag nästan på gränsen till tårar. Tummarna flög över 'knapparna'. ”What?, are you leaving? Why?”. Jag var på riktigt på väg att börja gråta. Medans jag väntade på svar som kändes som evigheter satte jag mig ner på sängen igen. Mobilen plingade. ”Yeah, sorry would have loved to stay but there's nothing to do about it :(, still would love to meet you at least one more time before.”. Jag suckade, klart att jag aldrig skulle få vara lycklig längre än två dagar. All glädje försvann och skrev tillbaka, ” No, theres no need to play whit my feelings anymore, you made me see the light and you made it disappear again, you won. Your nothing else than the other ones.” Jag skickade iväg meddelandet och stängde av mobilen. Gick och la mig i sängen igen, och jag grät.
Niall läste meddelandet säkert 5 gånger och det skar lika mycket i honom varje gång. Den här tjejen kan inte haft en bra start på sitt liv, och det lät då inte som om det var slut på det för henne än. Allt hon sa igår och allt hon skrev nu.. det sved att se en annan människa så förstörd. Niall tänkte tills han fick huvudvärk. Han kunde ju inte stanna längre, dom skulle egentligen redan varit i Frankrike i går om dom inte hade missat planet igår, dom hade inget annat val än att åka med nästa plan som var imorgon. Han skickade ett sms och försökte förklara med det var ju inte så lätt, hon visste ju ingenting om hur hans liv verkligen såg ut. Och hon trodde att han bara var en av dom andra som mentalt försökt trycka ner henne på marken och sparka på henne. Paniken började krypa fram även hos Niall. Han fick varken något svar och känslan av att ha sårat något grävde hål i sinnet på honom.
Bakom honom kom Liam in och det gick inte ta miste på att Niall mådde dåligt.
”How is it bro?” sa Liam med en bekymrad röst.
”You know that girl from yesterday? Svarade han
”Yes ofcourse!”
”Yeah, I texted her, and it seems like I been the only light in her life for a very long time. She's bullied and alone and suddenly I came in to her life and now I have to leave her for going to france.”
”But she can't be mad at you for going on tour”
”Yeaaah.. she doesn't know who we are, and I'd love it to stay that way, cause I haven't talked like that with a girl for a really long time.”
”oh.. I see, you like her..”
”Yeah, it sounds weird for only knowing her for one day, but..”
”But you couldn't stop thinking of her last night, right? I heard you walking around in the department all night”
Liam log och kramade Niall.
”You know what? They just called and said that we won't make it in time to the show because we missed the plane yesterday. All the other days on that week ar booked in the arena we're not going to play the next show in about 1 and a half week. We still have to go to france, but why don't you bring her with?
Kommentarer
Trackback
