theonedirectionfanfic

”What? You're serious!? No way! But what happens with france then?”
”they get their money back and all that already has a ticket will have a chance to get a new one. We taking france the week after we were supposed to be done”
”Oh my god! I can't believe this! Didn't thought that i could be this happy for canceling a show!”
”Niall?”
”Yeah”
”Dont you want to tell her?”
”Oh yeah I do but she doesn't answer her phone. I think see turned it off.”
”Hang on a sec!”
Niall satte sig på soffan, överlycklig. Om han fick tag på henne förstås. Han tackade för att han hade gått ut för lite luft genom bakvägen den dagen, annars hade han kanske aldrig träffat henne och.. hon hade säkert varit sönderslagen innan dom var klara med henne.
”Done!” sa Liam
”With?” fick han till svar.
Checked her up, she lives not too far away from here, go talk to her!”
”You're the best Liam!”
”Hah! I know!”

Jag funderade på att sätta på min mobil igen, men bestämde mig för att låta bli. Mamma ropade nerifrån att hon och Vera drog iväg till butiken en sväng och jag var åter ensam. Igen. Mamma öppnade dörren samtidigt som jag hörde massa prasslande påsar i händerna, förmodligen med nya varor dom kollat in lite extra. Dörren stängdes igen bakom dom. Utanför huset hörde jag mamma börja prata med någon. Inte högt, så jag hörde inte vad dom sa. Jag brydde mig faktiskt inte. Dörren på nedervåningen öppnades igen och steg började gå upp för trappan. Min dörr öppnades. Där stod han! De blå ögonen och det blonda håret. Jag kunde inte ens prata! Vad gjorde han här!?
”Your mum told me you was a little down and that you probably wouldn't open the door so she said that i just could go in..” sa han
”I don't want to play any games Niall, please just go” sa jag när min talförmåga äntligen kom tillbaka.
”I don't want to either. And I don't know why but i liked hanging out with you yesterday and..”
”You'r going to france! Tomorrrow! And I will be alone again, just like normal.”
”Come with me”
”What?!”
Come with me to france”
To france, tomorrow?”
”Yes for a whole week then we see whats happends! Please i beg you! I dont want to leave you, and definitely not like this!”
Jag klev upp ur sängen och gick sakta mot honom, jag var så nära, jag kände hans doft. Helt underbar. Herregud, jag ville kyssa honom, men lät bli, istället viskade jag ”yes” och slängde mig i hans armar.
Niall och jag nästan dansade i rummet innan ha drog iväg med mig, lyckligt vis hade jag redan klätt på mig och conversen drog jag med i farten när vi sprang ut från huset men satte aldrig på mig dom. Jag han inte. Han tog min hand och vi rusade iväg stannade en taxi och nämnde gatan. Sen slog det mig, min mamma. Hur skulle hon låta mig, som sextonåring, flyga till Frankrike med någon jag bara känt i en dag.
”Niall, my mum won't let me..”
”I'll fix it. we have a traveling guy with us, he will call her and make sure that there's no danger. She can check him up whit the security. Then you can go and talk to here. It will be fine”
Jag trodde på honom. Mina hjärna arbetade hårt, lite mer exakt vart var vi på väg? Fast det är klart, förmodligen till det andra killarna. Niall verkade överlyckliga där han satt och log. Genom ögonvrån kunde jag se honom titta på mig och det värmde inom mig. Jag tittade mot honom också. Jag tittade in i dom där förbannat vackra ögonen. Jisses, tänk om alla kund fått ha sånna!
Niall var på väg att säga något men avbröts av chauffören som meddelade att vi var framme. Han tog min arm och visade mig vägen in. Väl utanför hans hotellrum knackade kan på dörren och öppnade, steg in och ropade.
”Guys! Come, come, come! Ropade han. Han var så söt när han var ivrig och jag log.
De andra kom gående från vardagsrummet och Liam var först framme och slängde sig på Niall och de andra hängde på, sist men inte minst kom Louis och slängde sig över alla så att dom ramlade ner på golvet och låg där och skrattade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra mer än att ta ett steg ifrån och bara skratta åt synen. När killarna var färdiga med att.. aa, vad dom nu gjorde fick jag också en kram från var och en av dom och sist den absolut mysigaste av dom alla, den från Niall. ”We're going to france” viskade han i mitt öra och jag insåg att det här måste vart den bästa dagen i mitt liv so far.