Kapitel - 6
Mamma och jag hade haft stora argumentationer angående resan men mamma hade pratat med resekillen som Niall och de andra hade med sig, Paul hette han förresten, och han hade på något sätt lyckats övertala mamma. Jag vet inte riktigt hur, hon hade varit överdrivet överbeskyddande sedan några år tillbaka men efter att hon pratat med honom var hon nästan glad, hon var liksom sådär bubbligt lycklig som en liten flicka. Jag kunde verkligen inte förstå vad Paul hade sagt men han måste dragit till med något riktigt bra. Syster Vera var också glad, även hon hade det där bubbligt fnittriga utseendet. Fine for me tänkte jag, Allt jag ville var att spendera tid med Niall på ett så fint ställe som i Frankrike. Vad hade dom där och göra egentligen? Från London till Sverige till Frankrike.. Kanske var dom bara 5 grabbar som ville utforska världen med varandra, vem vet.
Mamma och Vera hade fixat nästan all packning. Dom hade valt ut alla kläder och allt annat nödvändigt som kunde komma till användning. Jag höll mig lugn, jag var i goda händer som vanligt när min syster var inblandat i kläd och styling sammanhang. Jag var glad att jag hade henne, dock lite synd att hon inte bodde hemma längre, fast hon var ju trorts allt 21 år nu. Jag saknade gamla tider med bara hon och jag mot värden.
”Beatrice?” hördes en mörk röst, förmodligen Nialls.
”Yeah? In here!” sa jag och hörde hur Nialls steg kon närmare
”Hi! Nervous?”
You have no idea, i haven't been longer than to Norway!”
”Haha, don't be, everything is gonna be allright. The other ones coming in about a half an hour, are you done with your packing?”
”Yeah, or you should ask my mum and sister, they hav done most of the packing. But I think so”
”Good, can I sitt down?”
”Yes, please!” Gahh.. det pirrade i magen bara jag tänkte hans namn och så sitter han här brevid mig just nu. Sängen var inte stor så vi statt tillräckligt nära varandra för att jag skulle kunna känna hans doft. Han gjorde det inte lätt för mig! För allt i världen ville jag sitta lite närmare, bara såpas nära att han höll om mig.. Nej dumma tanke, försök inte sumpa chansen att äntligen ha en vän med att bli kär i honom. Ingen blir kär i mig tillbaka..
Vi satt och småpratade, mest om 'lära känna' saker, roliga saker osv. Han tystnade lite lutade sig lite framåt, närmare mitt ansikte och öppnade munnen lite granna. Han fick inte riktigt fram orden, där såg liksom ut som om han inte riktigt viste hur han skulle formulera det.. Jag väntade spänt i några långa sekunder på att få höra vad ha vill säga. Men nej, biltutan utanför fönstret störde tystnaden och Niall ryckte till.
”FRANCE! Yeaa buddy! Come on lets go, can't wait to show you another part of this world” sa han med glädje i rösten. Han lyfte upp resväskan hand väskan och ytterligare en annan väska i farten medans han styrde sina steg mot ytterdörren.
”I can take something to if you didn't know that!” skrattade jag
”Nope, say goodbye to you family. I'll wait in the car”
Jag stannade vid dörr öppningen där mamma och Vera stod med sina största leenden.
”Hejdå mamma, hejdå Vera, ses om en vecka då antar jag!”
jag,mamma och min syster kramade om varandra.
”Ta väl hand om dig, och ring för guds skull varje dag!”
Vera himlade med ögonen och vi tänkte båda samma sak, överbeskyddande mamma!
”Spring iväg med dig nu, och ha så kul” sa Vera och pussa mig på kinden innan hon buffade iväg mig.
”Kommer sakna er” sa jag och sprang iväg mot bilen, eller bussen.. Bus-bilen fick vi kalla den. spänningen steg, pulsen ökade. Jag skulle till Frankrike, med Niall!
Bussen var fin, väldigt fin om jag ska va ärlig! Måste vart dyr. Alla gav mig en kram och Niall drog ner mig på sättet mitt i mellan honom Louis. Jag var väl kanske inte så jätte bekväm kan jag säga, allt det här var nytt för mig! Kompisar, snälla kommentarer, skratt, allt!
Ville bara tacka Sofia för den jätte fina kommentaren! Sånt får mig att vilja skriva mer,längre och bättre! tack så jätte mycket. :)
Mamma och Vera hade fixat nästan all packning. Dom hade valt ut alla kläder och allt annat nödvändigt som kunde komma till användning. Jag höll mig lugn, jag var i goda händer som vanligt när min syster var inblandat i kläd och styling sammanhang. Jag var glad att jag hade henne, dock lite synd att hon inte bodde hemma längre, fast hon var ju trorts allt 21 år nu. Jag saknade gamla tider med bara hon och jag mot värden.
”Beatrice?” hördes en mörk röst, förmodligen Nialls.
”Yeah? In here!” sa jag och hörde hur Nialls steg kon närmare
”Hi! Nervous?”
You have no idea, i haven't been longer than to Norway!”
”Haha, don't be, everything is gonna be allright. The other ones coming in about a half an hour, are you done with your packing?”
”Yeah, or you should ask my mum and sister, they hav done most of the packing. But I think so”
”Good, can I sitt down?”
”Yes, please!” Gahh.. det pirrade i magen bara jag tänkte hans namn och så sitter han här brevid mig just nu. Sängen var inte stor så vi statt tillräckligt nära varandra för att jag skulle kunna känna hans doft. Han gjorde det inte lätt för mig! För allt i världen ville jag sitta lite närmare, bara såpas nära att han höll om mig.. Nej dumma tanke, försök inte sumpa chansen att äntligen ha en vän med att bli kär i honom. Ingen blir kär i mig tillbaka..
Vi satt och småpratade, mest om 'lära känna' saker, roliga saker osv. Han tystnade lite lutade sig lite framåt, närmare mitt ansikte och öppnade munnen lite granna. Han fick inte riktigt fram orden, där såg liksom ut som om han inte riktigt viste hur han skulle formulera det.. Jag väntade spänt i några långa sekunder på att få höra vad ha vill säga. Men nej, biltutan utanför fönstret störde tystnaden och Niall ryckte till.
”FRANCE! Yeaa buddy! Come on lets go, can't wait to show you another part of this world” sa han med glädje i rösten. Han lyfte upp resväskan hand väskan och ytterligare en annan väska i farten medans han styrde sina steg mot ytterdörren.
”I can take something to if you didn't know that!” skrattade jag
”Nope, say goodbye to you family. I'll wait in the car”
Jag stannade vid dörr öppningen där mamma och Vera stod med sina största leenden.
”Hejdå mamma, hejdå Vera, ses om en vecka då antar jag!”
jag,mamma och min syster kramade om varandra.
”Ta väl hand om dig, och ring för guds skull varje dag!”
Vera himlade med ögonen och vi tänkte båda samma sak, överbeskyddande mamma!
”Spring iväg med dig nu, och ha så kul” sa Vera och pussa mig på kinden innan hon buffade iväg mig.
”Kommer sakna er” sa jag och sprang iväg mot bilen, eller bussen.. Bus-bilen fick vi kalla den. spänningen steg, pulsen ökade. Jag skulle till Frankrike, med Niall!
Bussen var fin, väldigt fin om jag ska va ärlig! Måste vart dyr. Alla gav mig en kram och Niall drog ner mig på sättet mitt i mellan honom Louis. Jag var väl kanske inte så jätte bekväm kan jag säga, allt det här var nytt för mig! Kompisar, snälla kommentarer, skratt, allt!
Ville bara tacka Sofia för den jätte fina kommentaren! Sånt får mig att vilja skriva mer,längre och bättre! tack så jätte mycket. :)
Kommentarer
Trackback
