Kapitel - 7
På nått sätt lyckades jag somna under den korta flygturen mellan Sverige och Frankrike trots att jag hyperventilerade under nästan all övrig vaken tid. När jag vaknade upp insåg jag att mitt huvud låg lutat mot Nialls axel, nej, fan! Han kanske tyckte jag var jobbig, i vägen eller vad som helst! Mitt huvud flög upp lite med ett ryck.
”Wow, are you ok?” frågade han, toppen jag lyckades skrämma honom också.
”Yeah, sorry for you know, falling asleep on you, I mean, I didn't...”
”Hey, it okey, you just cute when you're sleeping.” sa han och log mot mig. Men gud, vad svarar man i sånna här situationer, jag visste ingenting, jag ville så gärna inte sumpa det genom att säga något fel.. uppenbarligen tog det för lång tid för mig att svara.
”You have to promise me one thing as soon as we're in France” sa han, fortfarande med ögonen fästa i mina.
”What?” lyckades jag klämma ut mig ur det jag uppfattade som en sjukt pinsam situation
”Stop being so insecure. You got nothing to be afraid of, you're noy doing anything wrong and everything you do makes me happy so please don't try to change or hide anything. Your perfect the way you are”
Jag tappade nästan hakan, och vad skulle jag svara nu då? Inte vara osäker, det var något jag hade vart sen jag var 10 år gammal. Så fort något tittade på mig blev jag osäker! Men jag var tvungen att säga något. Pausen blev för lång denna gången också och Niall tog tag i min haka och lyfte upp den så att jag inte längre kunde titta ner i marken. Mina ögon träffade hans.
”Hey girl, can you please do that for me?” sa han och log.
”Yes, I promise” sa jag, tyst, blev åter igen osäker på om han ens hörde.
”thanks ” sa han, log och gav mig en kram. Jag kunde inte låta bli att le jag heller och nästa gång när han såg mitt ansikte med leendet skrattade han ett sånt där glädjande litet skratt.
”That's better !” sa han och lutade sig tillbaka i stolen. Jag insåg att han hade rätt. Det var dags för mig att ta tillbaka det som jag fick beslaget för sex år sedan.. det kanske skulle ta tid men nån stans måste man börja. Jag log, kunde inte sluta. Allt var äntligen på väg någon stans, livet kunde tydligen var en fin plats att leva på trots allt.
”Yeah, right, now I remember” sa han, I haven't got your twetter!”
”Oh, ummh.. I doesn't have one.. I stay away from social sites for the most..” gav jag till svar.
”Realy? Then i know what the fist thing we got to do when we're in france!” skrattade han. Det var verkligen helt underbart att få hör hans skratt, det fick även mig att skratta, inte högt, men lite granna. Tillräckligt för att få Niall att stråla.
När vi landade i Frankrike gick alla killarna lite på spänn, min första tanke var att dom var nervösa men dom såg kanske inte så jätte glada ut heller. Niall böjde sig åt sidan, mumlade något i stil med ”..not here..” och fick till svar ungefär ”didn't know.. were not.. wrong day”. Vist lät det skumt men om det var nått jag hade lärt mig de senaste åren så var det att alltid hålla dig borta från andras diskussioner och aldrig vara nyfiken. Niall och de andra rappade på i rätt ordäntlig takt, men jag hängde med, Niall hade greppat tag i min arm så att jag inte skulle komma bort. Inte för att det var så mycket folk på flyg platsen men det kändes ändå tryggt. Paul hojtade till efter en taxi och fick napp direkt. Vi fick såklart ta två efter som att vi var så många men så länge jag satt med Niall var jag inte orolig. Dom nämnde något hotell till chauffören och körde iväg med den andra hack i häl. Frankrike var verkligen vackert tänkte jag under tiden som jag fascinerat tittade ut genom fönstret på taxin.
När jag klev ut och tittade upp mot hotellet blev jag seriöst överraskad. Det stod något snitsigt namn som jag aldrig skulle lyckas uttala. men de 5 stjärnorna som hotellet stolt placerat under namnet sa tillräckligt att hotellet var lika lyxigt som det såg ut att vara.
”Oh my..” sa jag
”You like it?” skrattade Niall.
”How can you all afford this?!”
”Ehhm.. vi take that later, lets go chek in”
Jag log för mig själv och tänkte. Niall gick men jag stod fortfarande still och bara log och såg allmänt korkad ut. Plötsligt lyfte något upp mig bakifrån och började snabbt gå framåt med mig i famnen.
”Niall, you forgot something!” vem annars än Louis var det som skulle gör något i stil med detta, allt han gjorde var random och fick mig alltid att skratta, även den här gången. Han hade absolut inga planer på att släppa ner mig förens vi var hela vägen inne vi recensionen.
”Here you go Niall, didn't want you to go panicking when you hadn't seen her for a half a minute” sa ha och släppte ner mig. Ytterligare en typisk Louis kommentar som fick mig att skratta. Niall blossade upp lite om kinderna och gav en 'passa dig' blick till Louis innan han vände sig om mot disken igen. Medans killarna checkade in kollade jag mig fascinerat omkring, det var verkligen fint här. Niall greppade runt min arm och visade mig vägen upp till hans rum, alla hade fått varsitt efter som att inget rum innehöll tillräckligt många sängar, dom hade istället fått tillgång till ett privat allrum med ungefär allt man kunde önska när man umgås med sina vänner.. stor fet tv, två stora soffor, x-box, wii, sterio, kök, badrum, stora öppna ytor och allt möjligt där till. Det ända som egentligen skilde från de andra rummen var storleken och att det saknades sängar. Jo vist, här kunde vi nog alla trivas.
Kanske inte världens mest händelserika inlägg men behövs ju sånna också! :)
”Wow, are you ok?” frågade han, toppen jag lyckades skrämma honom också.
”Yeah, sorry for you know, falling asleep on you, I mean, I didn't...”
”Hey, it okey, you just cute when you're sleeping.” sa han och log mot mig. Men gud, vad svarar man i sånna här situationer, jag visste ingenting, jag ville så gärna inte sumpa det genom att säga något fel.. uppenbarligen tog det för lång tid för mig att svara.
”You have to promise me one thing as soon as we're in France” sa han, fortfarande med ögonen fästa i mina.
”What?” lyckades jag klämma ut mig ur det jag uppfattade som en sjukt pinsam situation
”Stop being so insecure. You got nothing to be afraid of, you're noy doing anything wrong and everything you do makes me happy so please don't try to change or hide anything. Your perfect the way you are”
Jag tappade nästan hakan, och vad skulle jag svara nu då? Inte vara osäker, det var något jag hade vart sen jag var 10 år gammal. Så fort något tittade på mig blev jag osäker! Men jag var tvungen att säga något. Pausen blev för lång denna gången också och Niall tog tag i min haka och lyfte upp den så att jag inte längre kunde titta ner i marken. Mina ögon träffade hans.
”Hey girl, can you please do that for me?” sa han och log.
”Yes, I promise” sa jag, tyst, blev åter igen osäker på om han ens hörde.
”thanks ” sa han, log och gav mig en kram. Jag kunde inte låta bli att le jag heller och nästa gång när han såg mitt ansikte med leendet skrattade han ett sånt där glädjande litet skratt.
”That's better !” sa han och lutade sig tillbaka i stolen. Jag insåg att han hade rätt. Det var dags för mig att ta tillbaka det som jag fick beslaget för sex år sedan.. det kanske skulle ta tid men nån stans måste man börja. Jag log, kunde inte sluta. Allt var äntligen på väg någon stans, livet kunde tydligen var en fin plats att leva på trots allt.
”Yeah, right, now I remember” sa han, I haven't got your twetter!”
”Oh, ummh.. I doesn't have one.. I stay away from social sites for the most..” gav jag till svar.
”Realy? Then i know what the fist thing we got to do when we're in france!” skrattade han. Det var verkligen helt underbart att få hör hans skratt, det fick även mig att skratta, inte högt, men lite granna. Tillräckligt för att få Niall att stråla.
När vi landade i Frankrike gick alla killarna lite på spänn, min första tanke var att dom var nervösa men dom såg kanske inte så jätte glada ut heller. Niall böjde sig åt sidan, mumlade något i stil med ”..not here..” och fick till svar ungefär ”didn't know.. were not.. wrong day”. Vist lät det skumt men om det var nått jag hade lärt mig de senaste åren så var det att alltid hålla dig borta från andras diskussioner och aldrig vara nyfiken. Niall och de andra rappade på i rätt ordäntlig takt, men jag hängde med, Niall hade greppat tag i min arm så att jag inte skulle komma bort. Inte för att det var så mycket folk på flyg platsen men det kändes ändå tryggt. Paul hojtade till efter en taxi och fick napp direkt. Vi fick såklart ta två efter som att vi var så många men så länge jag satt med Niall var jag inte orolig. Dom nämnde något hotell till chauffören och körde iväg med den andra hack i häl. Frankrike var verkligen vackert tänkte jag under tiden som jag fascinerat tittade ut genom fönstret på taxin.
När jag klev ut och tittade upp mot hotellet blev jag seriöst överraskad. Det stod något snitsigt namn som jag aldrig skulle lyckas uttala. men de 5 stjärnorna som hotellet stolt placerat under namnet sa tillräckligt att hotellet var lika lyxigt som det såg ut att vara.
”Oh my..” sa jag
”You like it?” skrattade Niall.
”How can you all afford this?!”
”Ehhm.. vi take that later, lets go chek in”
Jag log för mig själv och tänkte. Niall gick men jag stod fortfarande still och bara log och såg allmänt korkad ut. Plötsligt lyfte något upp mig bakifrån och började snabbt gå framåt med mig i famnen.
”Niall, you forgot something!” vem annars än Louis var det som skulle gör något i stil med detta, allt han gjorde var random och fick mig alltid att skratta, även den här gången. Han hade absolut inga planer på att släppa ner mig förens vi var hela vägen inne vi recensionen.
”Here you go Niall, didn't want you to go panicking when you hadn't seen her for a half a minute” sa ha och släppte ner mig. Ytterligare en typisk Louis kommentar som fick mig att skratta. Niall blossade upp lite om kinderna och gav en 'passa dig' blick till Louis innan han vände sig om mot disken igen. Medans killarna checkade in kollade jag mig fascinerat omkring, det var verkligen fint här. Niall greppade runt min arm och visade mig vägen upp till hans rum, alla hade fått varsitt efter som att inget rum innehöll tillräckligt många sängar, dom hade istället fått tillgång till ett privat allrum med ungefär allt man kunde önska när man umgås med sina vänner.. stor fet tv, två stora soffor, x-box, wii, sterio, kök, badrum, stora öppna ytor och allt möjligt där till. Det ända som egentligen skilde från de andra rummen var storleken och att det saknades sängar. Jo vist, här kunde vi nog alla trivas.
Kanske inte världens mest händelserika inlägg men behövs ju sånna också! :)
Kommentarer
Trackback
