Kapitel - 9
De följade dygnen var minst lika bra som de tidigare, under dagarna höll vi oss mest till på hotellets pool område och varje kväll sprang vi ut i staden och hittade ny vägar att utforska. Denna kväll hade Niall lovat att ta mig till till Eiffeltornet. han hade också lovat mig att vi skulle ut på gatorna under dan. Jag vet inte varför men på nått sätt hade de lyckats komma på nått annat att göra. I vilket fall så var vi i alla fall redo för en promenad i Paris. Jag hade trevligt där vi gick, kanske inte lika trevligt som under natt tid men roligt. Alla verkade spända, nervösa på något vis. Det var svårt att döma efter som att alla satt på sig solglasögon, alla hade även på sig keps, av någon anledning, det var ju inte ens sol just idag. Vi vandrade fram, gick in i lite olika affärer till jag stannade vid ett tidningsstånd. ”Oh, shit” sa någon av killarna lågt bakom mig. Alla frös till men jag märkte inget. Jag läste bara rubriken på en av tidningarna, den var visserligen på franska men jag hade läst det i några år och det var ett av de ämnen där jag hade en riktig talang och höga betyg i. Jag förstod precis vad det stod.
Niall andades inte, han var beredd på smällen när sanningen kom fram. Hon hade helt klart fattat tänkte Niall. Ingen annan rörde sig heller, alla hade samma tanke.
”Were one direction supose to be here in France?” sa jag och tittade på de andra killarna efter att jag läst rubriken på första sidan på en tidning. Log lite men slutade när jag såg deras fastfrusna ansikten..
”What's wrong?” frågade jag i hopp om att få svar.
”Oh, eermm.. eh..” började Liam
”Do you know who One Direction are, Bea?” fyllde Niall i med samma ansikte som var svårt att tyda.
”Em.. yeah, they got amazing music, why are you wondering?” gav jag till svar.
”Have you ever met them?”
”No, I know nothing about them actually.. I tried to stay away so i wouldn't get attached to them. You see, almost every girl in the school is a fan of them, and if they would find out I liked them they would propably kill me or something..” sa jag, lågt, det sved lie att prata om det. Ingen av killarna sa något.
Oh, please! Seriously guys, what is it?” sa jag för att försöka förstå vad som var felet.
”So you haven't even seen them on picture? Or nothing?” Sa Louis häpet.
”No, or yes maybe one or two times but i have tried to erase that as much as possible. It was best that way..” gav jag till svar.
Alla började le, dom började titta på varandra, sedan greppade Niall tag i min arm, vi skyndade oss iväg, snabbt! Mot en taxi som vi alla lyckades knöka in oss i. Ingen sa något de bara log och tittade på varandra. Liam gav chauffören adressen till hotellet och vi åkte iväg. Alla skumma miner och alla saker de inte berättade, jag orkade inte mer!
”Okey, I can't do this! Seriously, if there is something that your hiding, and I know you do, than please tell me! I hate to be asking but your not giving me any choise! Whats going on?” sa jag argt samtidigt som jag var förvånad över att jag ens vågat klämma ut mig något sånt.
”Please, Bea, I'll tell you everything! We just leave this for the day I'll take you to the Eiffel tower and tomorrow You'll follow us to Spain. I promise, you will have answers on every single question! If you just please come with me to Spain tomorrow.” Sa Niall med en entusiasm i rösten att jag inte kunde låta bli att le.
”But..” fick jag fram.
”No! No buts! Just please leave it for the moment and say to me that you following me tomorrow! I beg you!”
Hur kunde jag säga nej? Han lovade mig svar på alla frågor och och jag ville inte lämna honom för nått i världen!
”I promise” sa jag.
När kvällen kom skulle vi alla ut till Eiffeltonet som lovat, Niall var på ett underbart humör! Jag hade aldrig tidigare sätt honom så glad. Det fick mig att skratta, han var så söt där han skuttade omkring. Killarna hade lovat att ta många kort efter som att vi ännu inte gjort det, och det skulle verkligen vara fantastiskt om det fanns bilder från denna underbara resa. Jag visste inte riktigt hur kvällen skulle bli.. vågade jag kanske sätta på mig något annat än det säkra kortet ikväll? Min syster hade verkligen packat ner kläder för alla tillfällen. Jag rotade igenom lite, det fick inte bli för mycket! Usch, jag hade aldrig haft 'vad ska jag ha på mig' ångest förut! Jag drog upp något svart, lite längre och hoppades att det kanske, bara kanske kunde vara den där klänningen som min syster bar kvällen när vi firade hennes födelsedag. Jo, tack! Där var den! Jag kollade bak på lappen på insidan av klänningen och läste Vera outfit som hon döpt sitt klädes märke till. Jag minns hur vacker hon var i den, och jag kunde ju bara drömma om att den skulle passa lika fint på mig. När klänningen var på log jag, den var en helsvart och åtsittande klänning som gick ner till ungefär halva låren. Inget speciellt förens man vände sig om. Där var den utskuren och visade stora delar av ryggen i ett fint mönster. Den blev perfekt! Håret hade fått fina vågor efter dagens fläta och ögonfransarna fick lite mascara. Plötsligt kunde jag se mitt ansikte rent igen.. inga fula ord, bara mitt ansikte. Jag kunde se mig själv. Mitt självförtroende var på väg upp, snabbare än vad jag någonsin kunnat drömma! Jag var självklart långt ifrån mitt gamla jag men resan dit satte ett leende på läpparna och det gick inte bort, jag ville inte att det skulle bort. Jag ville ha det precis såhär.
Niall var inte inne i lägenheten, han hade sprungit in till dom andra killarna i några minuter så jag gick ut på balkongen och tittade bort mot Eiffeltornet, det var litet här ifrån men snart skulle jag få se dess riktiga charm. Med ryggen vänd mot balkongdörren så hade jag hade helt missat när Niall kommit in i lägenheten, helt plötsligt stod han där i dörröppningen. ”Wow..” sa han tyst för sig själv och jag vände mig snabbt om i förvåning. Jag log när jag såg på honom. ”hi” fick han till svar. Sakta, sakta gick han närmare och han ställde sig sådär nära så att ögonen inte kunde göra något annat än att mötas.
”Your beautiful tonight” viskade han. Jag kunde knappt andas han var så nära. Hans hand fingrar snuddade vid mina och han tog tag om min hand. Mina ögon gled ner, ville vara säker på att det verkligen hände, var tvungen att se det med mina egna ögon. Jag tittade in i hans ögon igen och han blundade, jag gjorde det samma och han kom närmare och närmare. Bara centimeter stod mellan hans och mina läppar tills han äntligen kysste han mig. En känsla jag aldrig tidigare upplevt spred sig inom mig, hjärtat slog så hårt att jag nästan hörde det. Kyssen slutade och han drog bak huvudet en bit tittade mig i ögonen igen, log och kysste mig igen. Niall flyttade upp händerna mot min midja och mina armar åkte automatiskt upp runt hans nacke. Vi stod där på balkongen i Paris i solnedgång med rosa himmel och kysstes.
”And you two couldn't save it until we got to the Eiffel tower, couldn't you huh?” Hörde jag Louis röst lite sarkastiskt säga i dörröppningen . Ingen av oss hade hör dom komma in. Vi gled isär och jag tittade ner i marken, log och bet mig i läppen, fortfarande med mina armar runt Niall och hans runt mig.
”Congratz man!” utropade Liam och kom fram för att krama oss och dom andra hängde på. Vår första kyss, in the city of love! Inget kunde bli bättre!
Ganska långt ändå? äntligen kom vi fram till den efterlängtade delen! :)
Niall andades inte, han var beredd på smällen när sanningen kom fram. Hon hade helt klart fattat tänkte Niall. Ingen annan rörde sig heller, alla hade samma tanke.
”Were one direction supose to be here in France?” sa jag och tittade på de andra killarna efter att jag läst rubriken på första sidan på en tidning. Log lite men slutade när jag såg deras fastfrusna ansikten..
”What's wrong?” frågade jag i hopp om att få svar.
”Oh, eermm.. eh..” började Liam
”Do you know who One Direction are, Bea?” fyllde Niall i med samma ansikte som var svårt att tyda.
”Em.. yeah, they got amazing music, why are you wondering?” gav jag till svar.
”Have you ever met them?”
”No, I know nothing about them actually.. I tried to stay away so i wouldn't get attached to them. You see, almost every girl in the school is a fan of them, and if they would find out I liked them they would propably kill me or something..” sa jag, lågt, det sved lie att prata om det. Ingen av killarna sa något.
Oh, please! Seriously guys, what is it?” sa jag för att försöka förstå vad som var felet.
”So you haven't even seen them on picture? Or nothing?” Sa Louis häpet.
”No, or yes maybe one or two times but i have tried to erase that as much as possible. It was best that way..” gav jag till svar.
Alla började le, dom började titta på varandra, sedan greppade Niall tag i min arm, vi skyndade oss iväg, snabbt! Mot en taxi som vi alla lyckades knöka in oss i. Ingen sa något de bara log och tittade på varandra. Liam gav chauffören adressen till hotellet och vi åkte iväg. Alla skumma miner och alla saker de inte berättade, jag orkade inte mer!
”Okey, I can't do this! Seriously, if there is something that your hiding, and I know you do, than please tell me! I hate to be asking but your not giving me any choise! Whats going on?” sa jag argt samtidigt som jag var förvånad över att jag ens vågat klämma ut mig något sånt.
”Please, Bea, I'll tell you everything! We just leave this for the day I'll take you to the Eiffel tower and tomorrow You'll follow us to Spain. I promise, you will have answers on every single question! If you just please come with me to Spain tomorrow.” Sa Niall med en entusiasm i rösten att jag inte kunde låta bli att le.
”But..” fick jag fram.
”No! No buts! Just please leave it for the moment and say to me that you following me tomorrow! I beg you!”
Hur kunde jag säga nej? Han lovade mig svar på alla frågor och och jag ville inte lämna honom för nått i världen!
”I promise” sa jag.
När kvällen kom skulle vi alla ut till Eiffeltonet som lovat, Niall var på ett underbart humör! Jag hade aldrig tidigare sätt honom så glad. Det fick mig att skratta, han var så söt där han skuttade omkring. Killarna hade lovat att ta många kort efter som att vi ännu inte gjort det, och det skulle verkligen vara fantastiskt om det fanns bilder från denna underbara resa. Jag visste inte riktigt hur kvällen skulle bli.. vågade jag kanske sätta på mig något annat än det säkra kortet ikväll? Min syster hade verkligen packat ner kläder för alla tillfällen. Jag rotade igenom lite, det fick inte bli för mycket! Usch, jag hade aldrig haft 'vad ska jag ha på mig' ångest förut! Jag drog upp något svart, lite längre och hoppades att det kanske, bara kanske kunde vara den där klänningen som min syster bar kvällen när vi firade hennes födelsedag. Jo, tack! Där var den! Jag kollade bak på lappen på insidan av klänningen och läste Vera outfit som hon döpt sitt klädes märke till. Jag minns hur vacker hon var i den, och jag kunde ju bara drömma om att den skulle passa lika fint på mig. När klänningen var på log jag, den var en helsvart och åtsittande klänning som gick ner till ungefär halva låren. Inget speciellt förens man vände sig om. Där var den utskuren och visade stora delar av ryggen i ett fint mönster. Den blev perfekt! Håret hade fått fina vågor efter dagens fläta och ögonfransarna fick lite mascara. Plötsligt kunde jag se mitt ansikte rent igen.. inga fula ord, bara mitt ansikte. Jag kunde se mig själv. Mitt självförtroende var på väg upp, snabbare än vad jag någonsin kunnat drömma! Jag var självklart långt ifrån mitt gamla jag men resan dit satte ett leende på läpparna och det gick inte bort, jag ville inte att det skulle bort. Jag ville ha det precis såhär.
Niall var inte inne i lägenheten, han hade sprungit in till dom andra killarna i några minuter så jag gick ut på balkongen och tittade bort mot Eiffeltornet, det var litet här ifrån men snart skulle jag få se dess riktiga charm. Med ryggen vänd mot balkongdörren så hade jag hade helt missat när Niall kommit in i lägenheten, helt plötsligt stod han där i dörröppningen. ”Wow..” sa han tyst för sig själv och jag vände mig snabbt om i förvåning. Jag log när jag såg på honom. ”hi” fick han till svar. Sakta, sakta gick han närmare och han ställde sig sådär nära så att ögonen inte kunde göra något annat än att mötas.
”Your beautiful tonight” viskade han. Jag kunde knappt andas han var så nära. Hans hand fingrar snuddade vid mina och han tog tag om min hand. Mina ögon gled ner, ville vara säker på att det verkligen hände, var tvungen att se det med mina egna ögon. Jag tittade in i hans ögon igen och han blundade, jag gjorde det samma och han kom närmare och närmare. Bara centimeter stod mellan hans och mina läppar tills han äntligen kysste han mig. En känsla jag aldrig tidigare upplevt spred sig inom mig, hjärtat slog så hårt att jag nästan hörde det. Kyssen slutade och han drog bak huvudet en bit tittade mig i ögonen igen, log och kysste mig igen. Niall flyttade upp händerna mot min midja och mina armar åkte automatiskt upp runt hans nacke. Vi stod där på balkongen i Paris i solnedgång med rosa himmel och kysstes.
”And you two couldn't save it until we got to the Eiffel tower, couldn't you huh?” Hörde jag Louis röst lite sarkastiskt säga i dörröppningen . Ingen av oss hade hör dom komma in. Vi gled isär och jag tittade ner i marken, log och bet mig i läppen, fortfarande med mina armar runt Niall och hans runt mig.
”Congratz man!” utropade Liam och kom fram för att krama oss och dom andra hängde på. Vår första kyss, in the city of love! Inget kunde bli bättre!
Ganska långt ändå? äntligen kom vi fram till den efterlängtade delen! :)
Kommentarer
Trackback
