Kapitel - 8
Niall hade erbjudit mig att dela rum med honom. Lycka var det ända som kunde beskriva hur jag mådde den kvällen! Innan vi gick och la oss hade vi satt oss på balkongen och tittat ut över Paris medans solnedgången färgade himlen rosa. Kunde knappt tro det själv, jag satt just och upplevde ett av dom ögonblicken som bara fans i filmer, ett sånt ögonblick som bara fanns för att gnida lite välbehag så att du ska minnas filmen med just den känslan, men aldrig hade jag kunnat tro att sånna saker fanns här ute i den riktiga världen. Det kanske låter smörigt och överdrivet men allt var verkligen mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om, för där satt jag med en helt underbara kille, unik från alla andra, och pratade om allt.. skrattade, skämtade och helt enkelt lärde känna varandra på ett sätt som jag aldrig hade känt någon förut. Allt var så nytt och gång på gång överraskade jag mig själv med att hitta en sida av mig som jag aldrig vetat existerade. Han tog fram något helt nytt hos mig.
Sen kom den där tystnaden, den där när vi bara satt och tittade in i varandras ögon utan att säga något. Det var precis ett sånt ögonblick som jag aldrig ville ska ta slut. Inte ett ord sa han när han kom närmare, han satt riktigt nära la handen på min fortfarande med blicken fäst i mina ögon. Allt var så overkligt, allt snurrade runt i huvudet och jag vågade inte andas i rädsla av att förstöra något. Han var så nära nu, allt runt omkring var bortkopplat, ända tills resten av killarna kom inspringande. Niall ryckte till och ropade ut dom på balkongen. Jag blundade av irritation, eller kanske besvikelse. Fan, allt var som bortblåst, dom där känslorna hade varit framme tre gånger nu men varje gång händer något som kommer i vägen.
”Niall bro! We're going down for a walk, to see the city in night time” sa Harry
”Yeah, when it's dark outside, and all you can see is all the beautiful lights!” fylde Zayn in.
”Sound great! Don't you think Bea?” gav Niall till svar.
Bea, kallade han mig precis Bea? Ingen hade tidigare kallat mig något annat än Beatrice, eller Beagris. Jag sken upp igen och besvikelsen försvann. Vi alla gick ut från hotellet och slumpade gata efter gata, lät ödet ta oss dit vi kom. Alla var glada och uppspelta, alla skrattade och flummade runt som idioter på gatorna i Paris. Det var en varm kväll och till min förvåning inte så mycket folk ute, det var visserligen sent på kvällen, nästan natt men vem kunde sova när natten erbjöd en sån här vy? Niall och jag hamnade lite bakom dom andra som absolut inte kunde gå normalt, speciellt Louis och Harry som var 'All over the place' jag skrattade åt synen. Hela kvällen var helt underbar! Niall och jag pratade på om allt och inget, han fick mig att få skrattanfall två gånger under promenaden, pinsamt tyckte jag, ur sött tyckte han. Alla började skratta när dom såg mig vikas på mitten av skratt. Det vill säga att vi alla stod där på mitt i Paris klockan 12 på natten och flabbade så länge att vi inte ens kom ihåg vad som var så roligt. Perfekt kväll! Jag sörjde att den var tvungen att ta slut men Zayn och Liam, som hade gått lite längre fram, kom tillbaka med det där mystiska utseendet, de började prata lågt och utbytte blickar. Niall svängde om mig snabbt och sa bara att det var bäst om vi begav oss hemåt. Vad hade dom sätt egentligen? Att inte veta var oerhört plågsamt, jag ville inte att dom skulle dölja saker för mig, inga lögner skulle få förstöra det här! Jag ville så gärna fråga men tog lärdom att mitt liv, att aldrig lägga sig i. Uppe på hotellet var ingen trött, ingen ville sova så vi drog oss upp till allrummet. Alla var hyper hela natten och jag tror inta jag skrattat så mycket och så länge någon gång i mitt liv. Allt hände där inne, wii tävlingar till kuddkrig till brottnings matcher. Inte förens kl 4 på morgonen hade alla lugnat sig, Zayn och Louis hade somnat på soffan medans Harry och Liam hade somnat i en av ute sofforna på balkongen. Niall och jag satt på den andra soffan men vi sov inte, vi bara tittade när himlen ljusnade. Kylan hade krupit fram tidigare den natten när vi satt där och vi hade satt oss nära varandra under en filt för att hålla värmen uppe. Hans arm låg runt mig och mitt huvud låg lutat mot hans axel. Vi bara satt där i tystnaden och njöt ända tills jag somnade.
Andra kapitlet för idag.. hope you like it!
Sen kom den där tystnaden, den där när vi bara satt och tittade in i varandras ögon utan att säga något. Det var precis ett sånt ögonblick som jag aldrig ville ska ta slut. Inte ett ord sa han när han kom närmare, han satt riktigt nära la handen på min fortfarande med blicken fäst i mina ögon. Allt var så overkligt, allt snurrade runt i huvudet och jag vågade inte andas i rädsla av att förstöra något. Han var så nära nu, allt runt omkring var bortkopplat, ända tills resten av killarna kom inspringande. Niall ryckte till och ropade ut dom på balkongen. Jag blundade av irritation, eller kanske besvikelse. Fan, allt var som bortblåst, dom där känslorna hade varit framme tre gånger nu men varje gång händer något som kommer i vägen.
”Niall bro! We're going down for a walk, to see the city in night time” sa Harry
”Yeah, when it's dark outside, and all you can see is all the beautiful lights!” fylde Zayn in.
”Sound great! Don't you think Bea?” gav Niall till svar.
Bea, kallade han mig precis Bea? Ingen hade tidigare kallat mig något annat än Beatrice, eller Beagris. Jag sken upp igen och besvikelsen försvann. Vi alla gick ut från hotellet och slumpade gata efter gata, lät ödet ta oss dit vi kom. Alla var glada och uppspelta, alla skrattade och flummade runt som idioter på gatorna i Paris. Det var en varm kväll och till min förvåning inte så mycket folk ute, det var visserligen sent på kvällen, nästan natt men vem kunde sova när natten erbjöd en sån här vy? Niall och jag hamnade lite bakom dom andra som absolut inte kunde gå normalt, speciellt Louis och Harry som var 'All over the place' jag skrattade åt synen. Hela kvällen var helt underbar! Niall och jag pratade på om allt och inget, han fick mig att få skrattanfall två gånger under promenaden, pinsamt tyckte jag, ur sött tyckte han. Alla började skratta när dom såg mig vikas på mitten av skratt. Det vill säga att vi alla stod där på mitt i Paris klockan 12 på natten och flabbade så länge att vi inte ens kom ihåg vad som var så roligt. Perfekt kväll! Jag sörjde att den var tvungen att ta slut men Zayn och Liam, som hade gått lite längre fram, kom tillbaka med det där mystiska utseendet, de började prata lågt och utbytte blickar. Niall svängde om mig snabbt och sa bara att det var bäst om vi begav oss hemåt. Vad hade dom sätt egentligen? Att inte veta var oerhört plågsamt, jag ville inte att dom skulle dölja saker för mig, inga lögner skulle få förstöra det här! Jag ville så gärna fråga men tog lärdom att mitt liv, att aldrig lägga sig i. Uppe på hotellet var ingen trött, ingen ville sova så vi drog oss upp till allrummet. Alla var hyper hela natten och jag tror inta jag skrattat så mycket och så länge någon gång i mitt liv. Allt hände där inne, wii tävlingar till kuddkrig till brottnings matcher. Inte förens kl 4 på morgonen hade alla lugnat sig, Zayn och Louis hade somnat på soffan medans Harry och Liam hade somnat i en av ute sofforna på balkongen. Niall och jag satt på den andra soffan men vi sov inte, vi bara tittade när himlen ljusnade. Kylan hade krupit fram tidigare den natten när vi satt där och vi hade satt oss nära varandra under en filt för att hålla värmen uppe. Hans arm låg runt mig och mitt huvud låg lutat mot hans axel. Vi bara satt där i tystnaden och njöt ända tills jag somnade.
Andra kapitlet för idag.. hope you like it!
Kommentarer
Postat av: Sofia
GRYYYYYYYYYM! :D Som sagt bästa jag läst!
Trackback
