theonedirectionfanfic

Louis övervägde om han skulle berätta för honom att det var Harrys plan nu på en gång men det var nog bäst att vänta tills när Bea kunde vara med.

”I cannot believe there is pictures of that, It was only for a few seconds or so! Is she really mad at me?” sa Niall i farten när han klädde på sig ett par chinos och en tshirt .

”I think it best if we all just goes over and talk about it” sa Louis sedan och dom begav sig bort.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag satt Inne hos Liam och grät.. igen. Zayn hade kommit in och dom båda satt och tröstade mig. Ingen av dom hade varken sätt eller märkt något om Niall och den där tjejen från igår och båda var smått chockade över att Niall hade gjort något sådant, det var det sista dom trodde om honom. Efter kanske tio minuter gick jag upp ur soffan och in till badrummet för att torka bort lite mascara och tåtar från kinderna. Precis när jag kom ut i från badrummet igen flög dörren upp och där stod Niall, precis som förra gången som jag grät hemma hos Liam. Men denna gången var annorlunda, denna gången ville jag inte slänga mig om honom och krama med all min kraft. Denna gången ville jag bara att han skulle försvinna.

”How could you?” började jag tyst och tittade på honom med mina rödgråtna ögon.

”Bea, it wasn't..” började han men jag avbröt.

”How could you!?” skrek jag och sprang mot honom. Jag ville slå honom, nej, jag skulle slå honom. Han var egentligen inte värd dessa tårar och jag hatade honom för att få mig att känna såhär.

Med all min kraft började jag slå mot hans bröst och skrika på honom. Jag var väl inte den starkaste och han fick knappast ont men de andra killarna ställde sig ändå upp i fall att.

”Bea , please, just listen to me!” sa han och försökte stoppa mig. Jag slutade inte men insåg ganska så med en gång att det var fullt onödigt. Mina slag dog ut och blev mer som svaga putt mot honom och han kramade om mig. Jag bara stod där och grät så det sved i ögonen.

”Bea, she kissed me, I had nothing to do with it, please believe me.”

”No, how could I posible trust you?you kissed her, I saw it, there were loads of pictures when you sitting at the bar, holding hands... kissing. I just can't believe you Niall..” grät jag fram. Först skrikande men sedan bara tyst gråtandes.

”Believe him..” sa Harry sedan och vi båda tittade förvånat mot honom. Niall fortfarande med sina armar kring mig.

”Nothing is his fault Bea, don't be mad at him, be mad at me..” fortsatte han sedan.

”What? Why? Where does you get into the picture?” frågade jag sedna tyst och fortfarande gråtandes.

”I..” började han men tystnade. Alla killarna och jag väntade tyst på fortsättningen men den kom inte. Louis gav Harry en puff i sidan så att han skulle fortsätta.

”I kinda.. know that girl..” fortsatte han.

”And?” frågade Niall.

”I was drunk and mad.. so I called her..”

”So?” fortsatte jag.

”I told her to do it..” mumlade han fram och tittade ner i marken. Niall kramade om mig hårdare och jag kramade om honom. Ingen av oss sa något, varken jag Niall eller någon av det andra killarna. Alla var helt tagna över det han sagt.

”Harry how could..” började jag men slutade när jag kände hur greppet om mig lossnade och Niall gick mot Harry. Utan minsta lilla förvarning for han sedan fram och slog till med knytnäven rätt i Harrys ansikte.

”I hate you! Just go and ruin someone else's life insted of mine!” Skrek han och nu reagerade de andra killarna.

”Wou, wou, wou! Calm down Niall! Louis and Zayn bring Harry back to your apartment and check his nose or whatever it is that is damaged. Niall and Bea stays here, so we can talk.” sa Liam men halvpanik över att ett slagsmål skulle starta. Men Harry tänkte inte slå tillbaka. Han var värd vartenda slag som han fick och vartenda ord som var riktat mot honom, han visste det. Louis och Zayn hjälptes åt att få upp Harry på benen igen, hans händer höll för näsan som blödde och han stönade lågt av smärtan.

När dom lämnat rummet vandrade Niall runt i rummet med snabba hårda steg. Hans knogar var vita av att han spände händerna och han bet sig lite lätt i läppen som han alltid gjorde när han var förbannad. Han var liksom överladdat med ilska att han behövde någon sysselsättning för att inte slå till något mer.

”Sitt..” sa jag lågt och han satte sig ner och drog in mig i en kram. Han började då slappna av lite.

”Niall, that was..” började Liam men slutade för att tänka.

”Stupid and unnecessary, I know but I just couldn't help it. Liam, what would you have done if this was happening to you? Your best friend trying to steal your girlfriend, your everything over and over again?!”

”I dont know man, probably the same..” sa Liam lugnt till svar och vi alla satt tysta en stund och bara tänkte. Vad skulle hända nu? Harry hade åter igen försökt förstöra för mig och Niall, skulle verkligen jag komma över det här igen? förmodligen.. men det var inte mig jag var oroligt för, det var Niall. Skulle han någonsin kunna förlåta Harry?