theonedirectionfanfic

Jag stannade när jag tittade in genom de stora fönsterna för att se honom sitta vid ett litet bord och titta ner på sina händer som han flätat ihop med varandra och placerat på bordet. Ett djupt andetag av mod behövdes innan jag gick mot dörren och tryckte upp den. Dörr pinglan plingade till och pappas huvud vreds för att möta mitt.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag stannade till när mina ögon mötte hans. Ingen av oss sa något ända tills han ställde sig upp. Jag ville inte att han skulle krama mig eller nått i den stilen så jag gick därför fram till hans bord och satte mig på den plats mitt emot honom. Han satte sig åter igen och ingen sa något och allt slutade i pinsam tystnad.

”Ermm..” började han men blev avbruten av servitören.

”Would you like to order?” frågade hon med ett påklistrat leende. Någon gillade verkligen inte sitt jobb..

”Just a cappuccino” mumlade jag och tittade på Jacob.. eller pappa, för att se vad han ville ha.

”Oh, erm, just black coffee, please” sa han och vred lite på sig i fåtöljen.

”Be right back!” sa hon och försvann. Åter igen kom den pinsamma tystnaden men jag ville att han skulle gå först, det var han som ville ha mig här.

”Så.. det är verkligen roligt att..” började han men jag avbröt honom. Han hade nu börjat och jag behövde inte höra alla hans smöriga kommetarer.

”Jag ville bara klargöra att jag inte är här för att bli vän med dig.. jag är här för att få svar” började jag och tittade med iskalla ögon in i hans.

”Oh, jag förstår..” mumlade han tyst och tittade ner i bordet.

”Jag kan inte stanna länge. Jag borde egentligen inte ens vara här men jag måste få veta. Varför sökte du upp mig igen?”

”Jag såg dig i alla tidningar och jag såg även en bild på din mamma och Vera. Det var verkligen roligt att se er igen efter en sån lång tid..”

”Du svarade inte på frågan Jacob..” sa jag sedan. Han ryckte till lite vid tanken på att jag talat till honom med hans namn istället för pappa.

”Du får gärna kalla mig pappa..”

”Kallar du dig själv pappa så har du missat precis allt vad det innebär, nu, kan du svara på min fråga?”

”Ermm, alltså, jag hade gärna sökt upp er tidigare men jag visste inte hur..”

”Varför ville du göra det över huvud taget?”

”För att se hur det är med er såklart”

”Du bryr dig ju inte ett jävla skit om hur vi mår i den här familjen!” skrek jag nästan på honom.

”Beatrice, jag har alltid brytt mig..” började han men jag avbröt.

”Hur då? Hur i helvete har du brytt dig?! Mamma låg i depression i flera år och klarade inte av att ta hand om oss helt själv på grund av dig. Du lämnade oss när vi behövde dig, och mamma har aldrig kunnat lita på en man igen.. Allt på grund av dig! Tänkte du någonsin på hur vi skulle ha det efter att du stack?!” skrek jag på honom utan att släppa blicken från hans. Han vek undan av skam och tittade åter igen ner i bordet utan att svara.

”Men svara då? Du ville ju snacka! Annars kan jag väll lika gärna gå igen!”. Det var tur att det var så sent, det fanns knappt någon folk där alls och stället var ganska så litet. Endast personalen och de två andra personerna där inne hade slutat upp med de dom gjorde för att stirra på oss.

”Snälla gå inte!” började han

”Men du klämmer ju inte ur dig ett skit..” mumlade jag och reste mig upp.

”Jag är ledsen okej?”

”Nej, det är inte okej! Det är fan i mig inte okej!”

”Det jag gjorde var korkat och jag ångrar det, jag önskar verkligen att det aldrig hänt! Ända sedan dess har jag ångrat mitt val men det fanns aldrig en chans för mig att komma tillbaka..” började han. Jag vände mig om efter att jag varit på väg mot dörren.

”Och vad får dig att tro att du har en chans nu?” Mitt i allt föll en tår från hans kind och jag fick plötsligt skuldkänslor i hela kroppen. Jag hade precis fått en vuxen man att gåta. Vi var tyste en stund innan jag suckade och gick och satte mig igen lagom till att tjejen kom en kaffet. Denna gången log hon ett annat leende. Jag kunde se att hon var en sån som roade sig över att se folk bråka trots att hon inte förstod vad vi sa.

”Förklara dig..” sa jag bara och han började lugnt att berätta, ända från början.. Ända från hur han träffade en annan, en med massa pengar och strandvilla här i New York. Hur hon lockade med dyra bilar och andra gåvor som han helt enkelt inte kunde stå emot. Han berättade hur han länge övervägde men att den unga hjärnan tog övertag och fick honom att välja lyxlivet före familjelivet. Kvinnan hade kort där på hittat en kändispartner och lämnat honom. Han hade lyckats tigga till sig att få behålla huset och bilen efter som att det ändå bara var småpengar för henne och hon var inte ute efter att lura skiten ur honom, hon hade förmodligen stannat med honom om hon inte hade träffat en kändis så hon lät honom behålla det. Det är där han bor nu och det är där han har levt ensam i snart tio år.

När han var klar sneglade jag upp mot klockan kvart över elva. Shit! Inte bra! Inte bra alls.

”Fan, klockan! Jag måste gå, tack för pratstunden” sa jag och sprang ut från cafét utan att ge honom en chans att säga hejdå. Gud Niall skulle inte bli glad. Utan för hotellrummet tog jag ett djup andetag innan jag tog tag i handtaget.

---

 

Snabb update.. denna veckan är ritkigt hektisk för min del. Alla lärare har någon sort förkärlek till att lägga prov och sånt veckan innan lov så det är fullknökat med provplugg nu. Uppsatser, nationella prov, läxor, lite mer prov.. aja ska försöka uppdater varje dag men kan absolut inte lova något nu känner jag. Kram och puss! tack för alla kommetarer!