Kapitel - 61
”Vad var det du inte berättade för mig?” sa jag sedan när ilskan sjunkit ner lite.
”Jo jag lämnade ut en liten del när jag berättade min tidslinje från då till nu..”
”Jag förstod det..” mumlade jag otåligt. Han tog ett djup andetag innan han började prata.. Först reagerade jag inte, inte förens några sekunder av tystnad och förvirring kunde jag säga något och allt som slank ur mig var ett häpet ”Va?!”
Niall hade skyndat sig extra mycket för att komma hem till Bea tidigare. Han orkade egentligen inte gå på alla dessa intervjuer, speciellt inte med denna läppen men han var helt enkelt tvungen. Alla reportrarna var på honom och undrade vad som hade hänt och Niall kan väl konstatera att han inte är speciellt förtjust i att ljuga.. Han halvsprang upp för trapporna för att komma fram så snabbt som möjligt. Kanske hade Bea inte vaknat än och då ville han krypa ner i sängen intill henne igen, klockan var inte mycket än och han skulle behöva lite mer sömn än vad han hade fått den natten. Sedan var det lugnande att se och höra henne andas när hon sover. Försiktigt och så tyst han kunde puttade han upp dörren för att inte vecka henne i fall att hon sov men precis när han tog hett kliv innanför dörren hörde han Bea säga ”VA?!” högt, chockat och lite oroligt.
Precis efter att jag förvånat frågat vad det var han hade sagt, trots att jag uppfattade de första gången hörde jag någon vid dörren och bara någon sekund efter stod Niall där, ursinnig.
”What the hell is he doing here Bea?!” frågade han surt och argt. Verkar som om jag hade svikit de löfte jag sa till mig själv tidigare den morgonen, han var verkligen inte glad, varken på mig eller på Jacob som stod där med lite besvärad min när Niall hade klivit in. Jag var alldeles för chockad för att säga något till varken Niall eller Jacob.
”Just get out of here or I make sure someone else is doing it for you!” frästa han åt Jacob.
”Är du okej Bea” frågade han och ignorerade Niall totalt som absolut inte uppskattat från hans sida och bara gjorde honom ännu mer arg och förbannad.
”Get out!” skrek han sedan ännu högre än förra gången och Jacob vände sig sakta och började gå mot dörren när han insåg att han inte hade något val och jag inte tänkte svara. När han var ute kramade Niall om mig hårt.
”I'm really mad at you for letting him in but first of all I wanna know if he did anything to you” sa han utan att släppa mig. Jag svarade inte. Jag tänkte på nästa drag. Skulle jag låta honom gå eller skulle jag springa efter? Skulle jag ta reda på om han verkligen sagt sanningen? Efter några sekunder bestämde jag mig. Jag kunde inte låta honom gå utan att få vara säker på att det var så. Så fort Niall släppte sprang jag.
Precis när jag kom utanför dörren ropade jag ”Sorry! Just need to do this!” till Niall och började springa ner för trapporna. Jag borde ha förstått att han inte bara skulle låta mig gå och efter att ha sprungit ner för två trappor och det bara var en kvar fick han tag i mig. Han var arg, nästan rasande och jag blev smått orolig. Det var inte meningen att han skulle bli såhär men jag var tvungen.
”Niall please, trust me!”
”Oh, I trust you, it's him I don't trust”
”He's not gonna hurt me Niall”
”Seriously? You must kidding with me?! Look at my face! Look what he did! And you just running after him? Believing he's not going to do the same to you? You don't know him Bea! He could be anyone, he could be a liar, a theif, a criminal, he could even be a killer. You dont know, I dont know.. only he knows, are you gonna risk it?” började han med ilska och besvikelse i rösten.
”I'm really sorry Niall but I just got to know if it's true..”
”If what is true? What can be so important that you choosing his words before mine?” började han. Jag tvekade lite, försökte hämta andan efter att ha sprungit för att kunna säga vad jag ville få sagt.
”He told me I have a sister.. or an half sister at least..”
Drog ut lite mer på cliffhangern i detta kapitlet också! haha. Tack för att ni kommenterar!
Åhhh meeeeeer jätte braaaa! :D
