theonedirectionfanfic

”you have to come down sometime and meet your other sister to but first I maybe have to tell her.. and my mum.. she has no clue at all about what is going on” sa jag och skrattade.

”Of course! And you have to teach me some Swedish too!” skrattade hon tillbaka innan vi kramades en gång till.

”Bye then..” sa hon.

”Bye Althea” sa jag och vände mig om för att gå tillbaka till de andra. Då var det väl bara att åka tillbaka till London och möta mamma för att sedan chocka henne med att jag bröt mitt löfte och träffade Jacob.. men tur var väl det.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tillbaka i London hade jag fått en ordentlig utskällning av mamma. Hon var annars ofta ganska lätt på saker men denna gången var hon på gränsen till rasande. Jag tog det, för det var det värt. Om jag aldrig hade träffat Jacob så hade jag aldrig träffat Thea.. det hade vart så mycket som jag inte hade haft någon aning om, så många obesvarade frågor som så länge plågat mig.

De följande två månaderna var lugna, nästan inget hände. Killarna höll sig inom landets gränser och gick på några små radio spelningar då och då.. det var skönt att dom inte slet ut sig totalt, för mycket press skulle bara göra deras uppträdande sämre. Kylan hade även börjat krypa fram och det var inte länge väder för tunna tröjor, linnen eller shorts.

 

”Hello cutie, what have you done today?” frågade Niall när han slängde sig på soffan bredvid mig efter att precis kommit hem från en intervju som tog hela dagen.

”Not much, don't feel so good today but it will probably go over soon..” sa jag och fortsatte titta på tv.

”Thats not good. I wanna be near you but I really can't get sick now.. we're going to Austraila for two week soon, as you already know..” sa han och satte sig upp från liggande till sittande ställning.

”Yeah, I know, I can sleep out here tonight.. you are leaving in two days, right?”

”Yep, I feels awful to make you sleep here, I can take the couch if you want to..”
”No, no! I like the sofa it's cozy!” sa jag och började skratta. Han skrattade också innan han ställde sig upp.

”I really wanna cuddle with you but I think it's best if I don't so I just go to bed now, night!” sa och och gav mig en kyss på kinden.

”Night sweetie!” sa jag och fortsatte titta på tv. Jag antog att jag var på väg att få magsjukan.. om det var någon gång jag får den så är det på hösten. Kanske vore det bäst om jag åkte hem till mig imorgon så att det inte löpte någon risk att att jag faktiskt smittade honom när han hade två ganska full knökade veckor men många spelningar framför sig.

 

Nästa morgon när jag vaknade hade Niall ännu inte vaknat. Jag lät honom sova och skrev istället en lapp där jag berättade att jag gått hem efter som att jag bara mådde ännu värre idag. Han hade vanligtvis blivit sur om jag gått utan att säga hejdå, speciellt nu när han skulle vara borta för en såpas lång tid, men både han och jag visste att det var bästa så.

När jag kom hem ryckte jag i handtaget bara för att märka att det var låst. Jag orkade inte riktigt gräva efter nycklarna som låg någonstans längst ner i botten av väskan så jag började istället banka på dörren för att mamma skulle komma och öppna. Klockan var ganska tidigt och hon var, till skillnad från alla andra mammor, ganska bra på att sova länge så jag förstod att hon ännu inte vaknat.

När jag bankat några gånger och hon ännu inte kommit började jag banka lite till och blev även på det ganska irriterad och det slutade med att jag stönade högt och började banka huvudet mot dörren istället. Ja mådde verkligen inte bra.

Efter säkert två minuter när jag gett upp om att någon skulle öppna och började leta efter mina nycklar öppnade hon äntligen.

”Mitt söta lilla barn ser då inte ut att vara på så bra humör idag ser ja” sa hon när hon la märkte till min allmänt dryga blick och mina stön.

”Du var seg med att öppna dörren, Niall ska vara borta i två hela veckor och jag tror jag håller på att bli magsjuk så jag kan inte se honom nu heller.. jo men visst, livet är toppen” sa jag sarkastiskt och knökade mig förbi henne för att ta mig upp på mitt rum.

Väl uppe på rummet han jag knappt slänga mig på sängen av utmattning innan det var dags att springa till toan, stanna där en stund, hämta hinken och be mamma köpa något som kunde hjälpa mig överleva den kommande tiden.

---

Jag är huuur ledsen som helst för att jag inte uppdaterat men jag har haft lite knepigt med att komma på ideér, tror dock att jag lyckats komma på något interesant men det börjar bli tråkigt att skriva på denna nu.. det är förts och främst inte så många som läser vilket gör det som lite onödigt jobb om jag inte längre tycker det är kul så jag behöver fixa fram mer bra händelser innan jag själv dör av tristhet.. jag hoppas verkligen att den inte blir tråkig, skulle behöva era åsikter? :)