theonedirectionfanfic

Förvånat tittade jag åt höger för att möta bilen som fått sladd på isen. Jag han inte tänka, allt gick så snabbt då jag förstått att det var däcken som panikslaget tjöt när det gled fram. Och det var det. Allt var svart, jag var inte där, kunde inte förstå, kunde inte känna, kunde inte höra något runt omkring mig. Allt jag hörde var låten fortsätta spela.. I'm finding it hard to believe whe're in heaven..
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Niall hade fullt upp hela morgonen, efter Beas samtal hade han inte kunnat somna om och låg istället vaken och tänkte på hur mycket han saknade henne. Tidigt samma morgon skulle dom till radio stationen Zed-on för att bli intervjuade och sjunga några låtar. De fick kliva upp tidigt och springa runt i hotellrummet som galningar för att alla utom Niall själv hade snoozat lite för länge.

Niall såg faktiskt fram emot att få sjunga idag, han var på gott humör, han var helt ovetande.. Innan dom gick in i bilen för att åka till stationen försökte han smsa Bea i hopp om att hon skulle göra honom lite gladare. Han ville få någon gullig kommentar som fick honom att le från öra till öra men Bea svarade inte, viket var underligt efter som att hon inte långt tidigare hade haft på sig telefonen och i stort sätt aldrig lämnade den nu för tiden.

”Hey buddy, cheer up. You look awfully sad? How is it?” frågade Zayn som precis slutat skratta åt något som Niall inte uppfattat.

”Naa, just missing Bea. She called this night by the way..” svarade han.

”Nice girlfriend you got there.. disturbing you night sleep like that!” skämtade Louis som var i ett oseriöst humör.

”She actually had something important to say. And also, I don't mind if it's in the middle of the night when she calls..” log Niall.

”Yeah, really, something you wanna share?” frågade Liam sedan.

”She was happy 'cause she caught her mom talking with Beas dad, they seemed to get along prety well..” sa han sedan och knäppte upp säkerhetsbältet. ”Seems like we're here” fortsatte han sedan och väntade på att Paul skulle komma och öppna dörren åt dom.

”That great news Niall. Tell her I said hello next time you talk to her, okay?”sa Harry sedan och började ta på sig sin jacka.

”Yeah, if she gonna answer me some goddamn time..” mumlade Niall utan att veta fall Harry hörde vad han sa eller inte. Det gjorde han inte men Liam gjorde.

”She's not on here phone, eh?” frågade han samtidigt som han klev ut ur bilen efter Niall.

”Nope, and not be 'over protective' but I really get a bad feeling for that she's not answering..” sa han och kliade sig lite bekymrat i håret.

”Cool down mate, the phone just died or something..” sa han och klappade honom på ryggen innan de började gå mot byggnaden. Utanför väntade en hel drös med tjejer som galet skrek när killarna kom närmare. Dom bokstavligt hoppade och slet i varandra för att kanske få vara en av de lyckliga som skulle få nudda någon av dom när dom gick förbi. Paul och några andra livvakter satte på sig sitt 'serious face' och började med all sin kraft att fösa sig igenom folkmassorna.. eller tjejmassorna skulle nog passa bättre.

Väl inne kunde killarna andas ut lite innan de fördes till rummet där de ställt upp stolar på en rad som var och en av dom skulle få sitta på. Några lyckliga fans hade fått äran att komma in i rummet för att titta på. Innan vi gick in så väntade vi utanför dörren då Niall mobil ringde.

”Niall, who is it? This isn't the best time to talk to the phone, we're going in any minute..” viskade Harry över Nialls axel.

”I'm not sure but I remember the number from somewhere..” sa han och klicka på den gröna luren.

”Niall!” sa Harry när han svarade. ”Didn't you here what I said?” frågade han sedan.

”Yeah, it takes two seconds..”mumlade han innan han började prata med den i andra änden ”Hello, can we make this really fast” svarade han för att dom skulle förstå att han hade bråttom.

”Niall?” hörde han en gråtbruten röst säga.

”Yeah? Who is this?” frågade han sedan och lyfte oroligt på ena ögonbrynet.

”Veronica. Than god that I found your number..” hon tog en paus ”I need to..” började hon men avbröts av en gråt attack.

Niall förstod genast att något inte stod rätt till och paniken kom som en våg över honom.

”What, why are you crying?!” frågade han med hög röst. Alla de andra killarna tittade förvånat upp och mot honom.

”Time to go in!” sa en av de arbetande på radio stationen. Niall lyssnade och gick istället snabbt åt andra hållet för att tydligt höra vad Beas mamma hade att säga.

”Veronica, what is going on?!” sa han sedan.

”Im... It Bea.. She's” började hon ben fick ytterligare en till gråt attack.

”What wrong with Bea, please tell me before I freak out here!” sa hon och drog sig i håret samtidigt som han vandrade runt på stället.

”She got hit by.. by a car..” sa hon så lågt att det knappt hördes. Niall var tyst, kunde inte prata, kunde inte tänka mer än på Bea. De andra killarna var snabbt framme när de förstått att något inte stod rätt till med Bea.

”How.. how is she?” var det ända han kunde få fram bland sina egna tårar samtidigt som han tvingades lyssna på mamman till den flicka han älskade över allt annat sitta och gråta hysteriskt i andra änden.

---

Orkade inte kolla stavfel idag.. I viket fall så skrev jag kapitelet och sprade men trots det så sparade det inte så det är därför det blev lite sent.. var tvungen att skriva om det. Aja lite cliffhanger fick det bli också? Tack för att ni tar er tid! :)