theonedirectionfanfic

”I have talked to the doctors now but there isn't really much they can tell me at all.. I dont know Niall we just gotta believe..” snyftade hon.

”I'm on my way to the plane now, it will be a few hours on the plane though. which hospital are she at?” frågade Niall.

”The one on green streat..” började hon.. ”Niall there was one more thing..” sa hon sedan och funderade på om detta verkligen var rätt läge att berätta.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

”What?” frågade Niall, nervös över Veronicas ton när hon ställde frågan.

”Oh, no. Nothing, don't worry Niall, just make a pray and hope that someone is up there for us..” sa hon och försökte le mellan tårarna. Niall kunde i bakgrunden höra Vera sitta och gråta, precis som Niall gjorde fast borta i en annan världskontinent men över samma tjej. En helt underbar tjej.

 

Många bilder hade tagits på killarna, och framför allt Niall, på både flygplatsen i Sydney och i London. Inga reportrar hade fått reda på någon ännu och Niall ville att det skulle stanna så, i alla fall ett litet tag till.

På flyget hade Niall sovit den mesta delen för att glömma all oro. Inte minst att Bea var döende, uppe i flygplanet kunde han inte heller nå någon information från hennes mamma. Efter flyget, i bilen, hade tårarna börjat rinna ner för Nialls kinder igen och Veronica hade meddelat att dom fortfarande inte visste mycket mer än att hon låg inne på akuten.

 

”How is she?! Where is she?!” frågade Niall när han letat fram Veronica på rätt avdelning.

Hon ställde sig upp för att krama om Niall och Niall kramade hårt tillbaka. Dom kände kanske inte varandra riktigt på den nivån men just nu behövde båda av dom all tröst i världen.

”Miss. Fridh?” frågade en vitklädd doktor med engelsk dialekt när vi avslutat kramen. Både Niall, Veronica och Vera vred snabbt huvudet mot honom och tittade med skräck och förhoppning i blicken.

”How is she?” frågade Niall innan Veronica han svara. Doktorn tittade på Niall, sedan på de andra killarna, på Vera och sedan tillbaka till Veronica.
”May I ask how you all know eachother?” frågade han sedan för att få en uppfattning om vilka som var de närmaste anhöriga.

”I'm her mom and and this is her sister” sa Veronica och tittade sedan på Niall precis som doktorn gjorde.

”I'm her boyfriend, Niall.. and the other guys are friends” sa han och nickade med huvudet mot de andra, plus Paul.

”Okey then. I wanna talk to the family. And to Niall if they agree?” sa han sedan.

”Of course, Niall can come with” sa hon och följde sedan efter doktorn med Niall och Vera hack i häl.

”So, You can't see her yet but I wanna give you all the information that I got for now.. I'm Robie buy the way” sa han och sträckte fram handen innan de klev in i ett litet rum med två fåtöljer, ett bord och en kontorsstol.

”Will she be alright?” frågade Vera som satt sig i en av fåtöljerna.

”She has broked two ribs and is for the moment in coma. It is hard for us to tell if she will nether wake up or if she do, have any brain injuries.” sa han och knöt ihop sina händer med varandra på bordet. Veronica bröt ut i ännu en gråt attack men Niall stod som förlamad och stirrade ut i inget.

”When can we see her?” frågade han sedan. Vera sneglade upp på honom, orolig över den livlösa ton som han hade rösten och i ansiktet och la sedan ansiktet i händerna igen.

”Not yet, my friend. They are working hard to try to find out if there is any damages that you can't find on the surface and if there is any way that they can make her wake up. Maybe tomorrow, until then, we just have to wait and hope for the best.” sa han och gav honom en beklagande blick.

Niall lämnade rummet lik blek i ansiktet. Doktorns ord var det ända som ekade i hans huvud. If she will wake up..