theonedirectionfanfic

”I really wanted to tell this to both you and Bea but.. you know.. there maybe never be a time for that..” snubblade hon fram och torkade bort en tår som föll ner för kinden.

Niall bara tittade och nickade åt henne att fortsätta.

”It's only fair to tell you this and I don't feel that there is any reason to wait..” sa hon.

”Wha..” var allt Niall han säga innan någon pipigt började skrika genom rummet och bådas huvuden flög mot Bea för att bara mötas av att hjärtmätaren jämnades till en rak linje på den svarta skärmen.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

”We need a nurse!” skrek Niall och flög upp ur stolen.

”I'll get one..” Skrek Veronica, mest till sig själv i paniken och flög ut genom rummet.

Niall greppade tag om Beas båda händer och kramade dom hårt samtidigt som han skrek åt henne att inte ge upp.

Sjuksköterskorna var snabbt inne och Niall blev genast bort dragen från henne. Han tvingades ut genom dörren och den slängdes igen framför honom. Där blev han stående mitt i korridoren och stirrade rätt in i dörren. Niall visste inte vad han skulle göra, han bar stod där medans tårarna föll.

De andra killarna var snabbt framme hos honom, höll om honom och satte honom på närmaste bänken när hans knän vek sig och tårarna blötte ner hans kinder.

”She can't die!” skrek han och försökte ta sig tillbaka in till henne utan några framgångar.

”Niall! You can't go in there, you'll only make it worse..” sa Harry som höll tillbaka honom med hjälp av de andra killarna.

”She needs me!”

”They're doing everything they can Niall, you would just be in the way. Stay out here, for her..” sa Liam och Niall stillade sig äntligen. Han blev svag och hjälplös och så fort de andra släppt sina grepp om hans armar sjönk han ner på golvet istället för att sätta sig på bänken bredvid.

Någon minut senare kommer både Vera och Veronica dit springandes, gråtandes och helt förstörda. Inte förens då insåg Niall hur han ständigt var så självisk. Där satt dom, lika starka som han önskat att han också varit, trots att det var deras syster.. och deras dotter, som låg där inne livlös och kanske aldrig skulle få se henne vid liv igen.

Niall var tvungen att vara lika stark som dom, dom behövde någon precis lika mycket som han gjorde. Mitt från alla tårar och kramande reste han sig upp från golvet och gick rakt ut från killarna som hade omringat honom och gick där efter fram till Vera, Veronica hade försvunnit, förmodligen till toan. Efter att han bara stått framför henne en stund reste sig Vera sedan upp och tog ett steg framåt och kramade om honom.

”In all this, I've realised how much of an idiot I have been. I really couldn't have felt so bad for myself through all this when you are suffering just as much, if not more, you're her family. I'm really sorry..” snyftade han fram och Vera kramade åt lite hårdare.

”Niall, you are a part of this family just as much as we are..” snyftade hon fram och försökte le. Veronica kom utgåendes från toan men en skakande han framför munnen. Och Niall gick henne till mötes och kramade om henne också.

”This can't be happening..” stammade hon fram mellan tårarna.

”Remeber how you said that we had to believe?” sa han sedan även fast han själv hade svårt att tro på de orden i denna stund.

”Niall, this isn't just her dying..” sa hon lågt och bröt loss från kramen för att kunna se Niall i ögonen. Niall bara tittade oförstående på henne innan hon fortsatte.

”Niall, that thing I needed to tell you..” började hon.

”yeah?”

”There's a baby involved in all this to Niall. She got a baby.. only two months..” viskade hon och klappade sin hand över Nialls kind medans tårarna fortsatte att falla.

---

woop, blir vist aldrig slut på drama? :) kom lite sent bed detta kapitlet, ledsen för det, i vilket fall, så gör jag det lite mer spännade om jag inte berättar om jag beslutat mig för happy ending eller inte. Och Tack för att ni läser! :)