Kapitel - 18
Ungefär två minuter innan vi skulle hoppa in i bilen och bege oss till flygplatsen kom Harry. Paul var kanske inte den gladaste för det men han hade all rätt i världen!
”I told them about it, You maybe wanted to be with but Niall got a little worried when he saw us hugging and I coulden tell them anything..” sa jag till honom
”It's okey” svarade han och log ett litet leende. Jag förstod att det var svårt att le i en sån här situation men jag såg att han höll sig stark.
”Hang on two sec, I'm just gonna go and get my bags” sa han lite frånvarande och Paul muttrade till svar att han fick skynda sig.
När vi all satt oss i bilen var alla killarnas blickar fästa på Harry.
”Do you want to talk about it?” frågade Liam lite försiktigt.
”There is nothing to talk about, she's an idiot, I told her to go to hell and this is not the end of the world” sa han och log mot dom, leendet var lite plågat och svagt men det syntes att han inte tänkte låta detta förstöra något. Han var verkligen en stark människa!
”I hate her to! My Harry deserves only the best!” sa Louis som satt bredvid och kramade om Harry. Han skulle nog inte ha så svårt att komma över det här, inte när man har sånna här fantastiska vänner.
Inne på flygplatsen var det knökfullt med folk, och fans! Killarna gjorde så gott det gick att hälsa på fansen men vi hade bråttom och att samtidigt få mig att hänga med utan att verka som något sällskap var inte det lättaste. Paul hade nog ganska så mycket tröttnat på att släpa runt på mig om jag läste honom rätt så jag bara flinade åt honom att jag skulle hålla mig borta från och med om tre dagar då det var måndag. När vi hoppade på ett lite större privat plan kunde vi äntligen koppla av.
”Holy Shit! That wasn't easy!” skattade Niall och pustade ut i stolen. Alla andra skrattade också åt deras insatts att försöka hålla sig lugna under all stress och panik.
”I thought we were gonna lose you Bea! I'm seriously suprised that we got you on the plane!” sa Liam och skrattade
”Yeah, guess it will be easier next time when I won't be with you.” sa jag och log.
”How will I survive?!” utropade Niall.
”It will be fine!” sa jag och kysste honom även fast jag var lite orolig över att vara borta från honom också.
”No.. we won't be able to see each other for six weeks!” sa han och det sved. Sex hela veckor utan honom.
”We solves that in some way!” sa jag och försökte hålla hoppet och humöret uppe.
”I don't want you to go..” Sa han lite tystare och lugnare sammtidigt som han kramade om mig.
”I don't want to either, but I have to” sa jag tyst tillbaka till honom och kysste honom.
Flygresan gick bra! Det hade till killarnas förvåning knappt varit några fans alls på flygplatsen i Italien vilket gjorde det lättare när jag var med, annars var dom väldigt förtjusta i när fänsen väntade på dom. Jag hade lyckats smyga ut innan killarna kom så jag satt redan och väntade i den bil som hade skickats dit för att hämta upp killarna.
”That went much more smoother than when we left!” sa Harry glatt och hoppade in i bilen. Kul att se honom på så gott humör!
”Yeah, and they say that the hotel is amazing!” sa Zayn
Jag log, nu gällde det att njuta riktigt mycket under de här närmaste dagarna tillsammans med dom innan det var dag för mig att åka tillbaka till Sverige.
När vi var framme vid hotellet var det kväll så det skulle kanske inte hända så jätte mycket. Och imorgon skulle dom ta det lugnt. Dagen efter det var konserten och jag skulle hänga med och få sitta backstage. Sedan skulle jag bara få stanna en dag till och bege mig till flygplatsen igen redan klockan fem på morgonen.
Detta hotellet påminde lite om det första.. alla fick ha egna rum men hade ett eget allrum och detta om möjligt ännu större och ”roligare”. Innan alla gick till sig så samlades vi inne på Liams rum. Ingen orkade dra sig till allrummet utan de flesta var ganska trötta och gick ganska så snart och la sig. Jag inne hon Niall men hans armar runt mig.
”I told them about it, You maybe wanted to be with but Niall got a little worried when he saw us hugging and I coulden tell them anything..” sa jag till honom
”It's okey” svarade han och log ett litet leende. Jag förstod att det var svårt att le i en sån här situation men jag såg att han höll sig stark.
”Hang on two sec, I'm just gonna go and get my bags” sa han lite frånvarande och Paul muttrade till svar att han fick skynda sig.
När vi all satt oss i bilen var alla killarnas blickar fästa på Harry.
”Do you want to talk about it?” frågade Liam lite försiktigt.
”There is nothing to talk about, she's an idiot, I told her to go to hell and this is not the end of the world” sa han och log mot dom, leendet var lite plågat och svagt men det syntes att han inte tänkte låta detta förstöra något. Han var verkligen en stark människa!
”I hate her to! My Harry deserves only the best!” sa Louis som satt bredvid och kramade om Harry. Han skulle nog inte ha så svårt att komma över det här, inte när man har sånna här fantastiska vänner.
Inne på flygplatsen var det knökfullt med folk, och fans! Killarna gjorde så gott det gick att hälsa på fansen men vi hade bråttom och att samtidigt få mig att hänga med utan att verka som något sällskap var inte det lättaste. Paul hade nog ganska så mycket tröttnat på att släpa runt på mig om jag läste honom rätt så jag bara flinade åt honom att jag skulle hålla mig borta från och med om tre dagar då det var måndag. När vi hoppade på ett lite större privat plan kunde vi äntligen koppla av.
”Holy Shit! That wasn't easy!” skattade Niall och pustade ut i stolen. Alla andra skrattade också åt deras insatts att försöka hålla sig lugna under all stress och panik.
”I thought we were gonna lose you Bea! I'm seriously suprised that we got you on the plane!” sa Liam och skrattade
”Yeah, guess it will be easier next time when I won't be with you.” sa jag och log.
”How will I survive?!” utropade Niall.
”It will be fine!” sa jag och kysste honom även fast jag var lite orolig över att vara borta från honom också.
”No.. we won't be able to see each other for six weeks!” sa han och det sved. Sex hela veckor utan honom.
”We solves that in some way!” sa jag och försökte hålla hoppet och humöret uppe.
”I don't want you to go..” Sa han lite tystare och lugnare sammtidigt som han kramade om mig.
”I don't want to either, but I have to” sa jag tyst tillbaka till honom och kysste honom.
Flygresan gick bra! Det hade till killarnas förvåning knappt varit några fans alls på flygplatsen i Italien vilket gjorde det lättare när jag var med, annars var dom väldigt förtjusta i när fänsen väntade på dom. Jag hade lyckats smyga ut innan killarna kom så jag satt redan och väntade i den bil som hade skickats dit för att hämta upp killarna.
”That went much more smoother than when we left!” sa Harry glatt och hoppade in i bilen. Kul att se honom på så gott humör!
”Yeah, and they say that the hotel is amazing!” sa Zayn
Jag log, nu gällde det att njuta riktigt mycket under de här närmaste dagarna tillsammans med dom innan det var dag för mig att åka tillbaka till Sverige.
När vi var framme vid hotellet var det kväll så det skulle kanske inte hända så jätte mycket. Och imorgon skulle dom ta det lugnt. Dagen efter det var konserten och jag skulle hänga med och få sitta backstage. Sedan skulle jag bara få stanna en dag till och bege mig till flygplatsen igen redan klockan fem på morgonen.
Detta hotellet påminde lite om det första.. alla fick ha egna rum men hade ett eget allrum och detta om möjligt ännu större och ”roligare”. Innan alla gick till sig så samlades vi inne på Liams rum. Ingen orkade dra sig till allrummet utan de flesta var ganska trötta och gick ganska så snart och la sig. Jag inne hon Niall men hans armar runt mig.
Kommentarer
Trackback
