Kapitel - 34
Vi pratade på en stund tillsammans men jag kunde inte riktigt släppa tanken på att han faktiskt var på väg att kyssa mig. Och känslan av att han tittade på mig på ett helt annat sätt än förr fanns där hela tiden. Nej jag inbillade mig säkert bara. Händelsen i bilen var inget alls och vi skulle fortsätta ha det som vi alltid haft det. Jag hoppades så i alla fall.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på allt runt om kring och satt mest frånvarande. Niall blev lite orolig och jag insåg att jag helt enkelt fick släppa tankarna på det som hände i bilen igår. Idag skulle vi ha roligt! Elenore och Danielle skulle komma om bara någon timme och möta upp oss i arenan som vi snart skulle dra oss mot för att killarna skulle få börja förbereda sig. Niall och jag hade myst hela morgonen. Vi hade pratat om lite vad som helst och skrattat åt helt olustiga saker, men såna var vi ju alltid när vi var tillsammans. Jag berättade om telefonsamtalet med Sara och Niall lovade mig att jag aldrig mer skulle behöva träffa dom igen. Jag vet att han inte skulle kunna styra över vart dom dök upp eller nått liknande men bara orden av att han brydde sig fick mig på bättre humör. Dessutom vet jag att jag nu är stark nog nu att kunna stå upp mot dom, face to face. Jag var inte den som jag en gång var.
”Time to go!” ropade han innan han slängde sig över mig på soffan, gav mig en puss och lyfte upp mig samtidigt som han sprang mot dörren. Jag skrattade, som vanligt.
”I have my own legs to walk on you know!” skrattade jag fram och kysste honom igen. De andra killarna väntade säkert på oss nere i lobbyn redan, det hände rätt ofta att vi drog ut lite extra på tiden.
När vi satt på oss skorna begav vi oss mot hissen hand i hand och mötte ett gäng glada killar nere vid entrén.
”You looking happy today Liam!” sa jag samtidigt som jag kramade om killarna en efter en, vi hade ju trots allt inte sätts tidigare idag. Nånting sa mig att jag inte borde krama Harry, men allt detta var ju bara fåneri. Inget hade ju hänt och inget skulle hända.
”Of course, I'm meeting Danielle today!” sa han och hoppade lite glatt upp och ner som en liten flicka.
”And Elenore!” tillade Louis med ett högt rop som fick alla huvuden i lobbyn att vridas mot oss.
”I can see you're happy to Louis” skrattade jag samtidigt som vi begav oss mot familjebilen. Både Liam och Louis skuttade riktigt fram medans jag och Niall tog det lite lugnare, fortfarande hand i hand. Zayn gick snett framför och var bra glad han också men Harry såg jag inte. Jag vände snabbt mitt huvud för att möta hans ögon som gått och stirrat på mig. Jag log snabbt och vred tillbaka mitt huvud. Det är inget, Bea! Det är inget! Intalade jag mig själv samtidigt som jag kramade om Nialls hand hårdare. I bilen satte jag mig längs bak där det fanns tre säten på rad. Och mitt i mot fans de två vända bakåt så att man satt som i en tåg hytt med ansiktena mot varandra. Det hade fått plats en till stol bredvid de två som fick åka baklänges men då hade det inte funnit någon öppning så att man skulle kunna sätta sig. Där med satte sig Zayn bredvid Paul i framsätet medans jag, Niall och Liam delade på de tre sätena på rad. Med detta lämnades de två sätena som fick åka bak och fram till Louis och Harry. Det var ingen lång bit till arenan men på något sätt kändes den oändlig. Med den ständiga känslan av Harrys ögon på mig fick tiden att kännas som en evighet. Jag ignorerade det, och gång på gång intalade jag mig att allt var en inbillning. Fast det var ju ingen inbillning och jag visste om det. Bara Niall inte märkte något, jag ville inte ha någon fight i gruppen på grund av mig. Jag hade tur, Niall verkade inte ha minsta aning om vad som pågick med Harry, men det fanns fler and Niall, mig och Harry i bilen och både Louis och Liam verkade ana något.
”Outch, thank you Louis, that's very kind of you..” mumlade Harry frånvarande efter att Louis slagit till honom på armen. Han tittade sedan bort från mig och ner i sitt knä i stället. Jag hade hoppats på att jag kunde sluta vara så nervös nu när jag inte hade han blick fastklistrad på mig men jag insåg då att Niall inte var den enda så kunde märka. Både Liam och Louis hade uppenbarligen sett hur Harry satt och stirrade på mig och utbytte därför blickar med varandra, som om dom pratade genom tankarna. Jag fortsatte att låtsas att jag inte märkt något och gjorde allt jag kunde för att Niall inte skulle misstänka något, för det fanns ju inget att misstänka.
Utanför arenan stod Danielle och Elenore och väntade, det hade ännu inte kommit några fans men det var väl bara en tidsfråga trots att det var flera timmar kvar. Liam och Louis slängde sig ut ur bilen och kramade om dom hårt, mankunde klart och tydligt se att de inte sätts på väldigt länge nu när turnén hade varit i vägen. Vi alla gick in backstage, satte oss och pratade en stund innan de var dags för arbete.
Louis reste sig upp när alla hade börjat röra på sig och pratade hej-vilt med varandra. Jag med Danielle som visade sig vara en riktigt trevlig tjej. Han viskade diskret i Harrys öra innan dom gick ut från rummet där de både fanns stora soffgrupper och sminkbord med gigantiska speglar. Jag följde dom diskret med blicken när dom lämnade rummet. Vad skulle han säga? Jag ville så gärna veta om det hade med det blickar som Louis hade lagt märke till i bilen? Eller var det kanske bara något annat dom ville prata om?
Ledsen för att det inte blev något kapitel igår. Annars håller sig väl uppdateringen ganska bra ändå?
