Kapitel - 36
”I'm affraid, he's not going to be able to control himself..” sa Liam bekymrat.
”I know, I'll guess we have to keep our eyes open and be ready to act if some thing is about to happend. He has alot power when it comes to seduce girls. More than he knows” svarade Louis, lika bekymrad han.
Med de orden återvände även Liam och Louis tillbaka in för att hämta de andra så att de kunde börja göra sig färdiga för uppträdandet som bara var några timmar från nu.
Jag fick aldrig riktigt ett svar på vad dom pratade om men konserten hade varit fantastisk, precis som Danielle och Elenore. Vi hade lärt känna varandra riktigt bra men nu när veckan i Grekland var över så begav sig dom båda hemåt. Inte för att det skulle dröja länge förens dom skulle komma tillbaka men det var ändå ledsamt att dom skulle åka. Jag å andra sidan kunde inte slita mig bort från Niall och jag hoppades innerligt att han inte tyckte att jag var för på. Jag följde även med till Frankrike efter som att dom skulle dit en dag och göra en konsert. Bilder hade tagits i grekland på mig och Niall, då kände vi att det inte längre fanns någon anledning att föröka dölja något. Vist, tiden som ett ganska så normalt förhållande var över med detta betydde ju inte att vi skulle tycka mindre om varandra.
Från flygplatsen hade Niall följt mig hem men var direkt tvungen att åka hem till sitt. Vi skulle med största sannolikhet ses imorgon, men nu var vi alldeles för utmattade efter flyget. Mamma hade suttit upp och väntat på mig ända till klockan var 12 då jag kom hem.
”Hej sötaste!” ropade mamma och kramade om mig. Jag hälsade och kramade tillbaka.
”Åh, vad jag har saknat dig!” sa jag sedan. Och det var sant, tidigare brukade jag tycka mamma var för på och jobbig efter som att jag mest höll mig för mig själv hela tiden men nu var jag riktigt glad över att se henne.
”Så berätta! Hur var det?” frågade hon sedan nyfiket och vi satte oss i soffan.
”Bra! Som alltid! Vädret var helt fantastiskt, Danielle och Elenore har redan blivit som två nya bästa kompisar, konserten gick super och havet var underbart!” sa jag och skrattade.
”Jo det där med stranden och vädret har jag då redan sett vart underbart” sa hon och log ett litet annat leende. Jag antog att hon sätt bilderna som publicerats på mig, Niall och de andra.
”Du vet mamma.. vi får liksom vänja oss vid såna saker tror jag..”
”Jag vet söta du, det känns bara så fel att det är min lilla flicka på alla de där bilderna” sa hon och log samtidigt som hon kramade om mig och kysste mig på huvudet. Jag visste att hon var stöttande i det här, det skulle hon alltid vara.
Vi gick ganska så snart där på och la oss efter som att klockan var sent och dagen hade varit lång. Sömnen där emot blev inte så lång. Jag vet inte vad eller varför men med ett ryck vaknade jag upp klockan halv tre på morgonen. Hjärtslagen dunkade i mina öron och utan att veta vad som hade hänt eller varför så vred jag huvudet automatiskt mot balkongdörren. Jag skrek så högt att det kändes som om mina egna öron skulle spricka. Känslan var som om jag ännu inte hade vaknat upp men genom balkongdörrs fönstret kunde jag se en svart siluett i den mörkblåa sommar natten. Jag rusade ut ur rummet ner för trapporna och slängde mig i mammas famn som redan sprungit ut ur sitt rum förr att kolla vad som höll på att hända. Jag kramade om henne och grät hysteriskt.
”Någon.. utanför.. på balkongen..!” snyftade jag. Mamma tröstade mig och verkade helt chockad över det hon hört mig snyfta fram.
Lite kortare kapitel men ganska så händelserikt, kommentera vad ni tycker! :)
