Kapitel - 38
Ut genom dörren flög Bea med rödgråtna ögon och slängde sig i Nialls armar.
”What have happend?” frågade han lugnt men oroligt samtidigt som dom kramade om varandra hårt. Niall ville inte bryta kramen utan lyfte istället upp henne och gick in med Bea till hallen där hennes mamma stod med ett oroligt uttryck.
”Take her in to my bedroom and talk, I have to make some calls” sa hon sedan. Niall gjorde som han hade blivit tillsagd och bar in henne och satt dom båda på sängen.
När jag och Niall satt där inne kändes allt mycket bättre. Jag kände mig lugn och säker. Jag visste att han alltid skulle vara där när jag behövde honom, han kom ju trots allt ända nere ifrån Italien för att se mig när jag var skadad.
”You tell me when you're ready, ok?”sa Niall lugnt, nästan viskade. Jag vände upp mitt huvud mot honom för att möta hans ögon, dom ögonen som var det första jag mötte och de första jag sätt av Niall den dagen då vi först träffades. Dom ögonen jag föll för och blev förälskad i. Han var så fin, rakt igenom. Jag lutade mig sakta in mot honom och kysste hans läppar.
”I love you” sa jag sedan lågt
”I love you too” sa han och kramade om mig hårdare. Vi bara satt där i varandras armar samtidigt som man hörde Mammas oroliga röst genom den stängda dörren, kämpa med engelskan när hon pratade i telefonen, förmodligen med polisen.
”He just stood there, staring like he been there for hours just watching me..” snyftade jag sedan fram och Niall varma hand greppade tag i min.
”I won't leave your side if you don't want me to. If you want me to stay here, I'll stay. If you want to sleep at my place, I'll standing there with open arms, cause he, who ever he is, isn't geting close to you again, I promise..” svarade han och tårarna började rinna igen. Men denna gången inte av rädsla utan av lycka över att ha någon som honom.
”I know you won't leave me.”sa jag och han kysste min panna.
Mamma kom in genom dörren efter att ha lagt på telefonsamtalet.
”Jag ringde polisen gumman. Dom ska vara uppmärksamma kring området men efter som att han sprang lär han inte komma tillbaka, i alla fall denna kvällen.. ” sa hon. Jag försökte klämma fram ett leende och nicka lite lätt men jag skulle kunna tro att mina rörelser var knappt märkbara.
”Niall do you wanna to stay over” frågade hon sedan och tittade på honom. Han nickade till svar utan att släppa greppet om mig för en sekund.
Utan ett ord gick vi upp mot mitt rum men vid dörr öppningen gick det inte att gå längre, jag ville inte in dit.
”Niall.. i just can't go in there.” sa jag lågt och full av rädsla.
”Then we're not going to, I Promise. Do you want to stay over at my place?” frågade han lugnt. Jag nickade till svar. Han tog min han och vi gick ner igen.
”Is it okay, if she comes over and sleeps at me? It must be kinda hard to stay in this house after this.” frågade han. Han var så lugn, så sansad. Han visste precis hur han skulle hålla mig vid liv så att jag inte svimmade av rädsla eller nått liknande.
”Of course, I'm not feeling like I want to sleep here this night either so I'm going over to Vera if Beatrice leaves with you. This place doesn't feel safe for the night.” Sa hon och kramade om mig hårt.
”Du vet att mobilen är på hela tiden och imorgon hörs vi av och pratar igenom hur vi ska göra med allt det här. Det finns nog en del att diskutera.” Sa hon till mig i kramen. Jag bara nickade till svar innan jag drog med mig Niall till tvättstugan för att hitta några kläder att dra på som inte fanns på mitt rum. Bara ett par slimmade mellan ljusa jeans och en hoodie.
Tillsammans gick vi ut när taxin som vi hade ringt hade kommit. Först släppte vi av mamma hos Vera som stod i portöppningen till huset och väntade. Hon passade på att springa och krama om mig innan de begick sig inomhus igen. När vi kommit till Killarnas område gick vi sakta in medans Niall höll om mig.
”Try to get some sleep, love.” sa han när vi kommit in och lagt oss i hans säng. Jag försökte men det gick inte. Jag var alldeles för rädd, alldeles för uppskakad över vad som hänt. Det kändes på riktigt som om jag aldrig skulle kunna somna igen.
Förlåt för ett ganska så kort kapitel mwn hade inte så mycket tid idag. Hoppas ni gillar det jag skriver! :)
