Kapitel - 40
Jag var precis på väg att knacka på när jag hörde Nialls upprörda röst skrika på någon. Jag sänkte handen från 'knackningsläge' och spetsade öronen.
”What the fuck were you thinking?! And why?!” hörde jag Niall ropa
”I'm so sorry Niall” uppfattade jag en annan röst. Det hördes inte lika tydlig men jag var ganska säker på att det var Harry. Vad höll på att hända där inne egentligen?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Jag lyssnade lite till och kände mig nästan lite rädd för att gå in så jag väntade.
”But why Harry, what did you do there?!” ropade Niall igen, vad kunde Harry ha gjort som fått lilla söta glada Niall såhär förbannad?
”I.. I.. There is something I need to tell you Niall..” sa han med en hjärtskärande sorgsen röst.
”Well, spit it out then!”
”I.. I don't wanna feel like this..”
”Feel what?.. Harry, feel what?!”
”The way I feel about Bea..” mumlade han fram. Jag drog efter andan. Jag hade förstått med en gång men Niall hade svårare att ta in de han precis hade klämt ur sig med allt sitt mod han hade i kroppen.
”What are you..” började Niall innan han tystnade, då förstod han.
”I cannot believe you..” började han lågt, nästan viskande.
”Get out Harry! You fucking idiot, I never wanna see you again! Just get out!” röt han så jag jag nästan blev orolig att han skulle ta i så mycket att han svimmade av.
”Niall.. I just..”
”Get out! She has been crying and dreaming nightmares for a week just because of you!”
skrek han sen. Då förstod jag helt plötsligt inget längre och jag väntade spänt på fortsättningen, fortfarande tagen av det Harry sagt tidigare.
”I sad I'm sorry!” sa Harry med lite högre röst.
”I can't believe how you could stand there and whatching her! Watch my girlfriend!” sa han sedan och alla bitar föll på plats. Jag drog efter andan, och helt oförberett började det rinna tårar ner för kinderna. Jag stapplade sakta baklänges från dörren med handen för munnen. Vad skulle jag göra nu? Paniken sköljde över mig och jag kunde knappt tänka. Dit in kunde jag ju inte gå, eller ville inte gå rättare sagt. Harry, som befann sig inne i det rummet hade skrämt livet ur mig. Den tröja och mobil som Niall glömt hos mig föll ur min famn och landade utanför dörren. Jag började sedan springa snabbt, snabbt bort där ifrån innan han skulle lämna Nialls lägenhet. Vart skulle jag ta vägen? Liam! han var ju vaken och han var alltid bra på att trösta! Mina steg styrdes i den riktning som han bodde och tårarna fortsatte falla.
”Liam!” ropade jag med gråtande röst samtidigt som jag bankade på dörren. Inom bara några sekunder stod han vi dörröppningen och kramade om mig.
”What's going on Bea. Is it with Niall?” frågade han och drog in mig i lägenheten.
”It was Harry..” snyftade jag fram i mellan tårarna som blötte ner hans t-shirt.
”what is it with Harry?..” frågade han lugnt men förvirrat.
”He was the man.. the man on the balcony that night..”
”Oh, damn Harry..” mumlade han fram utan att släppa mitt grepp.
”His at Niall's now and I didn't want to go in there, not when his there.. can I stay here until his gone?” sa jag sedan.
”Ofcourse. What did he do at his place?”
”Telling Niall that.. that...” började jag men hav förstod precis vad jag menade.
”Okey.. stay here, I'm sending over Zayn so I can go and talk to them, ok?”
Harry hade sagt allt som fanns att säga. Niall hade rätt att veta oavsett hur det skulle sluta. När han gick mot dörren hörde han hur Niall slog knytnäven i väggen av ilska och började leta runt efter sin mobil. Han puffade sakta upp dörren och kände något i vägen.
Där låg en tröja och Nialls mobil.
”Niall..” började han försiktigt
”What?!” ropade han från rummet bredvid.
”Who has put your phone and hoodie outside the door?” fortsatte han och tog upp det u famnen.
Niall gick förvånat ut genom dörren för att se den lila tröjan han hade haft när han var hos Bea tidigare, plus hans telefon som han glömt vart han lagt.
”Oh shit!” sa han när han insätt att hon hade varit där.
Från höger kom Liam springandes.
”Niall, she's at my flat, Harry, you come with me to Louis, now!” ropade han innan han ens var framme.
Nu när det var och är så spännande så var jag tvunget att lägga upp detta kapitlet så fort jag kunde, vad tycker ni? :)
SÅ HIMLA GRYM :D
