Kapitel - 43
Harry hade pratat på lite till om inne hos Niall och det lät på allvar som om Niall var på gränsen till att slå till Harry. Han lät inte glad och det var ju förstås helt förståeligt. Niall gillade henne, riktigt mycket också! Så kommer en charmör som Harry och trycker sig in i bilden. Kart han blir orolig, och bara tanken på att han var ute efter Bea, hans flickvän fick det att koka inom Niall. Aldrig tidigare hade han känt såhär som han känner för Bea och Harry skulle inte få komma och förstöra.
”Are you ok?” frågade Niall där vi satt på soffan invirade i en filt. Jag snörvlade till och drog med ovansidan av tummen under mina ögonen för att torka bort tårarna. Jag försökte svara men det kom liksom inget och det slutade med att Niall fick leva utan ett svar på den frågan. För jag visste ju faktiskt inte om jag var okej eller inte. Jag ville bara skrika på Harry för det han gjort men det kändes så fel, på samma gång ville jag krama honom och säga att allt kommer att bli bra, att jag inte hatar honom eller aldrig skulle skylla honom för det som hänt.
”I wish I punched him right in the face when I had the chance!” mumlade han sedan och tryckte mig hårdare mot honom.
”No, Niall.. I don't know how long it will take for me to be able to see him again but please don't make this worse than it is” snyftade jag fram samtidigt som jag vände upp mitt ansikte mot honom. Niall bara fnös och kysste mig på pannan.
”Niall! Please, can you promise me that?” sa jag sedan.
”Okay hun..” sa han med en lugn och lite mer avkopplad röst. Jag kysste honom och log mot honom innan jag gav honom en till snabb puss.
”I'm so happy to have you..” viskade han till mig en stund senare men jag var bara några sekunder från att falla i sömn och log bara till orden han gav mig och kunde därför somna med ett leende på läpparna.
Nästa morgon vaknade jag upp i Nialls säng. Han var inte där men jag blev inte rädd som jag säkert annars hade blivit. Någon minut senare insåg jag varför morgonen var så fridfull, ingen mardröm. Denna natten hade jag sovit tungt och fri från hemskheter. Kanske var svaret på den mystiska frågan om vem den okände mannen utanför fönstret det ända som behövdes för att jag skulle få ro i sinnet. I ytterligare några minuter låg jag och tänkte. Solen lyste in och jag kände mig lycklig trots all drama. Det plingade sedan plötsligt på dörren och jag hörde hur någon öppnade, förmodligen Niall.
”Go away!” hörde jag Niall säga. Inte skrikande men högt.
”Just please Niall, we need to talk!” sa Harry sedan med vädjan i rösten.
”No” sa Niall enkelt och dörren gav ett hasande ljud när han började fasa igen den.
”Niall!” sa Harry sedan och Niall stannade upp i rörelsen. Det var sedan tyst i några sekunder.
”Okey then..” mumlade han tyst och släppte in Harry.
Jag smög försiktigt upp ur sängen och klev ut ur sovrummet i bara min sov t-shirt. Jag gick ner några steg i trappan och satte mig. Nedanför trappan var tv-rummet och sedan kom köket. Man kunde se in i köket från där jag satt. De två killarna hade satt sig på köksbordet som var någorlunda gömt och jag såg halv tydligt. Hälften av Niall, som satt med ryggen mot mig syntes och Harry som satt med huvudet åt mitt håll syntes helt. Chansen att som skulle se mig var förmodligen inte så stor men den fanns alltid.
”Where is she?” frågade Harry och gned nervöst sina händer som han hade på bordet. Det tog en stund innan Niall gav ett svar.
”Shes asleep” sa han kort och rakt på sak.
”I just thought we needed to talk about.. this.” sa Harry sedan. Man kunde klart och tydligt se att han var nervös.
”Well talk then..” mumlade Niall och lutade sig tillbaka mot stolsryggen.
”I.. I don't want to steal her from you and I used all my powers to stay away from her but it's hard..” sa han. Det var svårt att uppfatta det han sa efter som att han mest mumlade.
”Try harder Harry!” sa Niall med en vass ton. Harry bara kollade på sina händer på bordet.
”I can't help feeling this way, I mean she's kind and beautiful and all that..”
”She's also mine! And I love her with all my heart. If you steal her you steal my everything! She's the most amazing girl I've ever met and in all this, after all you've done and how scared she is of you now, she still told me to let everything be and let it take the time it needs. If it wasn't for her I wouldn't even be sitting here and talking with you, cause I really don't want to but I do it for her. That is how perfect she is and i don't want to lose it” sa han. Det tårades i mina ögon, han var så fin och så perfekt på alla sätt. Han var mitt allt.
Dom pratade på en stund till och Niall lugnade sig lite. Mitt i Harrys mening avbröt han sig och fick en stirrblick.. på mig.. Niall vände frågande på huvudet för att se vad som fångat hans öga. När Niall fått synd på mig reste han sig upp och gick mot mig. Jag hade ställt mig upp och gått ner för trappan. Han kramade mig hårt och jag log. Jag ville hemskt gärna kyssa honom men det kändes inte lämpligt när Harry stod bara några få meter ifrån och tittade på.
”Harry is just about to leave now” sa Niall till mig men tillräckligt högt för att Harry skulle höra och han vände på klacken och gick mot dörren.
Ledsen att det kom så sent. Jag har klurat lite på hur jag ska fortsätta och jag har mina ideér, frågan är bara hur jag ska ta mig fram till de lägena som jag tänker på. Sedan ville jag bara tilläga att jag har nationella prov i kemi denna veckan och vill därför förvarna att det kan komma dagar där jag inte uppdaterar..
