theonedirectionfanfic

”Why did you all come in to this room?” frågade Danielle sedan när hon torkat bort skratt tårarna ur ögonen.

”Louis came and get us..” sa Niall med ett stort flin på ansiktet

”Did you really not notice me when I was in here for a few minutes ago?” frågade han.

”No” sa jag som precis hade slutat skratta.

”Well, just cause you are girls I would recomend you to go to our makeup artist to fix all the stuff that you need to fix..” sa Liam sedan och kysste Danielle innan vi begav oss bort för att börja göra oss i ordning för kvällen.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den stora kvällen var nu kommen, alla var klara, klänningarna var på, sminket var på, håret var uppsatt, limousinen väntade och allt kunde bara sluta i perfektion.

”That dress looks amazing on you” viskade Niall i mitt öra efter att han smugit sig upp bakom och kramat om mig.

”Well, I got a little help from these two too..” sa jag och pekade på Danielle och Eleanor som stod och tittade på med 'å så gulligt' minerna.

”Still absolutely stunning on you!” sa han och jag vände mig om så att jag stod ansikte mot ansikte. Han började sig in för att kyssa mig men reaktionen från Eleanor fick oss att börja skratta innan vi ens han börja.

”Aww..! Stop! that's so cute! Now I need to go and find Louis. I wanna kiss someone too!” stönade hon och försvann ut.

”Well I guess I have to go and find Liam, see you at the loby in five?” Sa Danielle och vände sig mor dörren. Vi nickade till svar innan vi äntligen fick påbörja kyssen.

”Well my love, shall we go?” sa han sedan och tog min hand. Jag fnittrade nervöst, för jag var verkligen nervös vid det laget!

 

Nere i lobbyn stod Harry, Zayn, Liam och Danielle redan och väntade med Paul. Jag antog att Eleanor hade gett Louis lite distraktion upp på deras rum.

 

”Let go and have some fun!” ropade Louis sedan ut när hissdörrarna öppnades och han klev ut med sin hand I Eleanors. Vi hoppade in i den överdrivet lyxiga limousinen som väntat ett tag på oss nu.

”You guys couldn't choose a little more fancy limo, huh?” sa jag sarkastiskt när jag imponerat tittade mig omkring.

”This is a big night, no need to hold back” sa Zayn som stortrivdes i de bekväma sätena.

 

Resan var ungefär en halvtimme lång innan vi nådde fram till de väl befolkade området runt den stora arenan. Limousiner köade för att en efter en få släppa av nästa kändis som klev ut, antingen själv eller med ett känt eller okänt sällskap. Jag granskade noga alla de människor som vandrade upp mot entrén i vackra klänningar eller dyra kostymer samtidigt som blixtar bländades av. Mycket riktigt fanns det ett tv bolag där som filmade allt. Minsta lilla misstag som gjordes skulle gå ut direkt till miljontals människor runt om i världen. Storleken på denna gala kvällen var då inte att leka med.

”Kill me! I'm so nervous!” sa jag och greppade tag om Nialls hand utan att släppa blicken från det som hände utanför bilrutan. Han bara skrattade och sa att allt skulle gå bra. Jo, det var ju lätt för honom att säga som har gjort det här ett antal gånger förr.

Bilen stannade och dörrarna öppnades. Först klev Harry och Zayn ut efter som att ingen av dom tog med någon. Efter det klev Liam och Danielle ut.

”Our time baby” sa Niall lite tyst och puffade upp mig ur sätet. Jag klev ut med min hand i hans efter honom. Ingen återvända nu. Jag satte stadigt ner foten på den röda mattan och klev ut. Blixtarna och ropen chockade mig lite och jag kramade om Nialls hand lite hårdare men försökte se så oberörd ut som möjligt. Jag bara log och och sa hej till dom jag fick ögonkontakt med.

”That wasn't so bad, huh?” mumlade Niall i mitt öra med ett stort leende på läpparna när vi kommit in i den upplysta lokalen. Det var verkligen hur fint dekorerat som helst där inne.

 

Kvällen var fantastisk och uppträdandena var magiska att sitta och titta på live. Nu var det bara den mest nervösa biten kvar enligt mig. Efteråt skulle vi ut på röda mattan igen. Vi skulle ställa oss bakom reklamväggar, bli intervjuade, bli fotade och jag var kanske tvungen att prata. Tv kameror och mikrofoner skulle vara upptryckta i ansiktet och en stor massa folk som hade önskat sig att få se en glimt av kändisarna hade knökat sig in så tätt att ett flertal av dom såg ut att vara på gräsen till att kvävas, inte för att dom verkade bry sig dock.

”And that's all for tonight guys, thank you for coming and hope you enjoy the rest of the evening” ropade show ledaren ut och jag började känna mig riktigt ordentligt nervös. Först började den bakre delen av salen att tömmas sed den nästa del och sedan vår.

”What should I do if they ask me something?” viskade jag panikslaget.

”First of all, breathe, second, smile and answer simple and short, and say absolutely nothing that can insult anyone. If you do as I sad it will work out fine” sa han och log.

”Okey” sa jag och klämde fram ett leende. Alltså jag var ju glad och så men nervositeten tog allt mer plats en vad jag hade väntat mig.

Vi klev ut och blixtarna slog ett flertal gånger i sekunden. Hela gruppen höll ihop det gjorde mig lite tryggare. De svarade några frågor och jag hängde mest med och såg artig ut. Inte förens vid slutet av den långa mattan som vi stannade på och blev fotograferade hörde jag att någon ropade mitt namn från kanten bakom räckena där de åskådare som ville ha en autografer stod. Rösten var en mörk vuxen mans röst och jag tittade bort från intervjuaren som tackade för att vi tog oss tid för att svara på hennes frågor. Bakom mig hörde jag hur Niall sa att intervjuerna nu förmodligen var över och de gick fram till räckena för att ta kort med fans osv. När vi gick närmare ropade samma man mitt namn igen och jag log mot honom och stannade till efter som att Niall hade blivit bedd att ta kort med en söt liten tolvårig flicka alldeles i närheten.

”Hi” sa jag och log.

”Hej på dig Beatrcie” sa han och jag blinkade förvånat. Pratade han svenska?

”Hej.. en svensk ser jag” och log lite större. Niall hade märkt att jag pratade på mitt språk och bestämde sig därför att ta lite mer kort med dom i närheten för att vänta in mig.

”Inte vilken svensk som helst heller. Jag har nått till dig. Vänta lite” sa han. Jag log åt hans snällhet och såg hur han tog upp ett kort ur plånboken som han just plockat fram. Han granskade de lite snabbt med ett leende på läpparna och gav det sedan till mig.

”De var då ett tag sedan vi sågs sist. Du har verkligen förändrats mycket sen när du bara var ett halvår” sa han och jag hängde plötsligt inte med i svängarna. Mina ögon gled ner från hans och jag såg på kortet. Mitt leende dog ut och allt ljud försvann. Där i handen höll jag ett kort på min familj, hela min familj. Mamma, syster Vera, jag som en bebis och till och med en man som höll om mamma.

---

En dramatisk cliffhanger på detta lite längre kapitel.. berätta gärna vad ni tycker! :)