Kapitel - 58


”Seriously man, I got a lot of power and I'll promise you that if you don't back off and leave her alone I won't be afraid to make your life like a living hell!”

Niall visste att det här inte var sån som han brukar vara. Nästan aldrig hade hand dragit fram den här sidan men nu gällde det Bea och hav var beredd att slå sig blodig för henne om det skulle behövas. Jacob hettade till. Han spände hårt knogarna och Niall insåg att denna mannen kunde gå långt om någon talade till honom så som han just gjort. Han kunde gå riktigt långt.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Jag hade blivit orolig över att dörren var olåst och att Niall inte var där. Han måste ju har varit där och försvunnit ut igen.. förmodligen efter mig. Mina första tanke var varför han inte hade ringt men mobilen låg såklart kvar på sängen där jag satt och pratade innan jag gick. Jag antog att det inte fanns så mycket val än att fråga killarna om hjälp.

När jag knackade på hos Zayn, vars rum var närmast öppnade han ganska så med en gång.

”Hello there, how's things going?” frågade han glatt.

”Yeah.. umm. Have you seen Niall?”

”Well aren't he with you? He was nagging all the time because he didn't want to leave you so we let him go earlier..”

”How much earlier?”

”Like at half eleven or a little after that, I think” sa han och kollade förvåna på mig.

”What's going on, why that face?!” frågade han sedan.

”Okey, listen.. I called my dad and he wanted to see me so I kinda sneaked out cause I knew Niall wouldn't let me and this was like at half eleven and..” började jag.

”you sneaked out all alone in NY at half eleven when you've never been here before?!” frågade han chockad.

”Well.. yes.. I just got home and now I can't find him. I guess he's out looking for me or something..”

”Have you tried the phone?”

”Ermm.. no..”

”Then you should call him” sa han lite halv stressat.

”Don't got my phone on me, can I borrow yours?” frågade jag som också var lite stressad. Zayn gav mig hans mobil och jag slog snabbt numret. Det ringde och några sekunder senare svarade det.

”Helloooo” sa en tillgjord tjej röst.

”Who am I'm talking to?” suckade jag som inte var på humör för sånt just nu.

”Niaalll.. who elseee?” sa den med samma tillgjorda röst.

”Okey, I can hear that It's not Niall and there is no time for jokes. Have you seen Niall?!” sa jag riktigt irriterat.

”Oh sorreey” började Louis. ”What's going on, isn't he with you?” fortsatte han.

”Obviously not and why do you have his phone?”

”He forgot it, not my fault!” sa han försvarligt.

”Damn, how do I get in touch with him now then?” tänkte jag högt.

”He was seriously dying over here cause he wanted to see you. It seems weird that he didnt go to your place. And why are you calling on Zayns phone?”

”He isn't at my place, he maybe was but he isn't now and I have Zayns phone because I forgot mine..”

”And what do you mean with ' he maybe was'?”

”Well I kinda went out, but I expected to be home before he was..”

”You went out alone?! In NY now?! You're crazy woman!”

”I really needed to talk to my dad so..” började jag men blev avbruten.

”You called him?! And went to meet him, a man you don't know, at this time?”

”Yes it was stupid, I know. I'll guess Niall went out to look for me. Zayn said that he got home like at half eleven and that's the time that I went out..”

”Can I talk to Zayn?” frågade han efter en liten tystnad. Jag gjorde som han bad mig att göra och gav telefonen till Zayn. Dom hummade och pratade lite innan han la på.

”So we're going out to look for him and you are going to show where you went, ok?”

”Sure, it's not far away from here” sa jag och vi gick för att hämta Louis. Mitt i all fart glömde vi helt enkelt bort både Harry och Liam, vi ville bara hitta Niall så snart som möjligt. Vi halvsprang och kom snabbt dit. På avstånd såg vi Niall skrika på någon och jag spände blicken för att se min egen pappa spänna nävarna för att sedan slänga sig över Niall och drämma till honom rätt i ansiktet. Killarna hade snabbare reflexer än mig och var redan springandes mot Niall so gjorde sig beredd att slå tillbaka. Jag bara stod där i chock. varför hade min pappa slagit Niall? När allt landat reagerade jag också och for fram som ett spjut mot Niall med den blödande näsan.


Lite drama osv. berätta gärna vad ni tycker! och tack för era kommetarer, får mig verkligen att vilja skriva mer! :)


Kommentarer
Postat av: Anonym

OMG! Sjukt braaa meeeeeeeeeeeer!! :D

2012-03-30 @ 04:23:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0