theonedirectionfanfic

”Okej, I'm sorry, it was really stupid, I know..” sa jag sedan.

”that's what I wanted to hear!” sa Niall och log mot mig innan han gav mig en kram.

”Do never ever do that again!” sa han sedan

”Never ever, you got my word!” sa jag tillbaka och gav honom en puss på kinden.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nästa morgon vaknade jag utan någon Niall bredvid mig. Istället hittade jag en lapp på hans kudde. ”Gone out with the lads and Paul for an hour or two, take something to eat and STAY IN, your Niall” stod det på den och jag log för mig själv. Nä, idag tänkte jag inte gå någon stans, jag skulle hålla det jag lovat.

I kylen fanns lite mat för mig att göra i årdning och när det var gjort satte jag mig vid köksbordet. Jag tänkte mest. Det var inte länge sedan det var min födelsedag. Klart att allt strul med Harry och det hade dämpat stämningen men Niall hade gjort den dagen fulländad ändå, han gjorde rent ut sagt hela mitt liv fulländat och aldrig mer ville jag göra honom orolig, besviken eller arg. Han var för mycket av en ängel för att förtjäna det.

Mitt i alla tankar knackade det på dörren och jag drog snabbt på mig ett par mjukis byxor till t-shirten innan jag gick för att öppna. Till min förvåning mötte jag precis den personen som jag inte ville se.. Jacob.

”Hej..” sa han lågt och lite försiktigt.

”Hej..” mumlade jag tillbaka och tittade bort.

”Alltså, vi behöver nog prata lite” började han.

”Jag pratar inte med främlingar..!” sa jag och började fösa igen dörren. Det gick inte, något stoppade den från att gå ihop och nere vid golvet stack Jacobs fot fram.

”Flytta foten och låt mig vara!” sa jag argt och tryckte lite hårdare.

”Men kan jag inte få förklara?”

”Förklara vad? Du lämnar mig när jag går i blöjorna, kommer tillbaka och slår till den människa som finns där, stöttar mig, älskar mig, bryr sig om mig, som gör allt det där som du aldrig gjorde? Gör mig en tjänst och gå”

”Snälla, du förstår inte, hand drog mig till vanvett! Jag vet att jag är impulsiv och jag vet att det var fel men snälla kan vi inte bara snacka om det Bea? Det var en sak som jag aldrig han berätta för dig innan du stack igår..” Jag blev tyst en stund.. Vad var det han ville få sagt? Var det viktigt eller var det bara en ursäkt för att få prata med mig?

”Jag har redan lovat att inte lämna hotellet..” sa jag tyst.

”Vi behöver inte gå någon stans, jag är ju här, om jag bara får komma in så vi kan prata.. Niall sa väl inget om det? Jag tänkte en stund, han hade rätt han hade inte sagt något om det. Visserligen trodde nog Niall att jag var smart nog att lista ut det själv men jag kunde inte hålla mig borta från att få vet vad det var han ville berätta för mig.

”Kej, men inte länge, och absolut inte så att Niall får reda på det! Han kommer binda fast mig i badrummet eller nått om han märker att jag pratat med dig igen!”

”Tack gumman..”

”Kalla mig inte gumman! Jag är inte din gumma!” väste jag snabbt. Han bad snabbt om ursäkt och vi slog oss ner vid köksbordet.

”Vi har 10 minuter på oss innan Niall är tillbaka som tidigast, han kan komma senare men jag tar inga risker, okej?”

”Uppfattat. Först av allt vill jag verkligen be om ursäkt till Niall, jag har redan fattat att han inte kommer förlåta mig men din förlåtelse skulle verkligen betyda allt..”

”Jo men vist, jag tycker det är helt okej att springa runt och slå folk i ansiktet bara för att dom försvarar något dom älskar. Du är helt klart förlåten!” sa jag sarkastiskt och skrattade ett surt skratt.

”Tänk på saken i alla fall...”

”Klar!” sa jag surt innan han knappt hunnit avsluta meningen. Han bara suckade besviket. Det var han värd.

”Vad var det du inte berättade för mig?” sa jag sedan när ilskan sjunkit ner lite.

”Jo jag lämnade ut en liten del när jag berättade min tidslinje från då till nu..”

”Jag förstod det..” mumlade jag otåligt. Han tog ett djup andetag innan han började prata.. Först reagerade jag inte, inte förens några sekunder av tystnad och förvirring kunde jag säga något och allt som slank ur mig var ett häpet ”Va?!”

---

Cliffhanger! älskar sånna! haha! Skönt med lov så att man kan ägna dagen åt att tänka på saker man tycker om! Vad trot ni kommer hända? Tack för att ni kommeterar! :)

(Sedan kommer jag på mig själv flera gånger att jag är lite rörig Med tex. datum och sånt men  jag hoppas att ni förstår vad jag menar och att det blir lite mycket att hållar reda på)